En okänd snöskottare håller vägen fri mellan två hus på en bakgård på Storgatan.
Så hur var det då på 1980-talet?
Vi går tillbaka till den 13 januari 1987: ”VÄSTERVIK PÅ VÄG ATT DRUNKNA I SNÖ”, löd rubriken på VT:s förstasida.
Det började redan några dagar tidigare med kraftig kyla. –24 grader förkunnade termometern på Kyltekniks fasad på Infarten till Västervik.
Sedan kom snön. Söndagskvällen den 11 januari fattades beslutet att stänga skolorna dagen efter. Snöröjarna hade meddelat att de inte hann få undan all snö i tid.
– Värsta tänkbara väder väntar Västervik under några dygn framöver, varnade metereolog Börje Johansson.
Militären bistod med en bandvagn och ett sexhjulsdrivet fordon för sjuktransporter. Militärfordonen fick användas i hemtjänsten, och några familjer på landsbygden fick evakueras till tätorterna.
När vi går tillbaka i vårt arkiv dyker en episod upp: Lotsen Egon Johansson skulle lotsa ett fartyg på väg till Gdynia ut från Västervik. Ett uppdrag som normalt tog tre timmar.
Snöovädret och drivis gjorde att han inte kunde vända hem, utan fick följa med fartyget till Gdynia, Kiel och slutligen Skagen. Där, berättar vår reporter Kjell-Arne Karlsson i ett reportage, kunde Egon ta sig hem till Västervik med tåg och flyg. Det blev en tio dagar lång resa.
20 år efter snöovädret intervjuade vi Conny Jansson, som var räddningschef 1987.
– Det man minns är allvaret. Man fick hela tiden fundera på ”vad gör vi om något allvarligt händer?”, sade han då.
Bilderna intill är tagna av Anders Steiner och Tor Wiklund.
En ensam man pulsar fram i snön utanför Hennes & Maurtiz på Bredgatan. Snövallarna är manshöga.
Det gällde att skydda ansiktet mot både snö och kyla när man tog sig fram i vinterlandskapet.
Kommunens snöröjare hade bråda dagar för att få bort de stora snömängderna. Extrabilar fick kallas in från Norrköping och Växjö.