Minnet kan aldrig suddas ut
"Jag blev oerhört observant efteråt", säger Karl-Olof Felixson 30 år efter älgolyckan.
30 år senare är han tillsammans med VT tillbaka på olycksplatsen.
- Minnet av älgolyckan kommer aldrig att suddas ut, säger han.
Några hundra meter från olycksplatsen var det i går en stor viltolyckskampanj.
- Efter olyckan blev jag oerhört observant. Jag har inte kört över tillåten hastighet sedan dess.
- Jag resonerar som så att jag hinner, varför ha bråttom.
Den här dagen för 30 år sedan hade tillsammans hustrun Nora och en bekant varit i trakten av Mörtfors och plockat lingon. Det var en strålande lördag.
- Älgen kom upp från vänster, precis efter ett bergspass. Jag såg den mitt på vägen och hade inte någon möjlighet att väja undan.
- Den gled upp på motorhuven och tryckte in rutan och taket. Alla tre i bilen fick ansikts- och tandskador.
- Jag minns att jag reflexmässigt förde ut handen mot hustrun. Allt försvann, vi blev medvetslösa.
Tur i oturen var att det precis efter olyckan kom en ambulans som gav första hjälpen.
Efter flera veckor på sjukhus och månader av konvalescens i hemmet var det dags att åter sätta sig i bilen.
- Det var ett stort åtag, att kliva in i bilen.
- När jag åkte från hemmet på Bagarebacken mot centrum "såg" jag älgar överallt. Jag var mycket darrig och det tog lång, lång tid innan jag kom över det.
- Älgtjuren vägde 350 kilo slaktad fick jag veta efteråt. Att vi överlevde, det förstår jag inte. Men det var inte den dagen vi skulle dö, säger Karl-Olof Felixson.
Många gånger har han åkt förbi olycksplatsen, saktat ner farten och tittat sig omkring. I går stannade han för första gången och klev ur.
- Man förväntar sig nästan att det ska komma en älg. Minnet av olyckan kommer aldrig att suddas ut.
En viktig lärdom han dragit av olyckan är att sänka farten.
- Jag är mycket försiktig i trafiken i dag. Vad gör det att många kör om mig, även i stan. Jag hinner i alla fall, säger Felixson.
Så jobbar vi med nyheter