"Min son är ingen gangster"
Familjen till den hotdömda eleven på Ludde ska överklaga domen.
15-åringens mamma, som av hänsyn till sonen vill vara anonym, beskriver tiden efter domen som kaotisk. Hon har varken kunnat äta eller sova. Hon är upprörd, besviken och djupt förtvivlad över den bild av hennes son som framkommit i medierna.
Familjen kommer nu att överklaga domen. Sonen har visserligen erkänt åtalspunkten om olaga hot mot läraren, men nekar till att ha orsakat fysiska skador. Hela sanningen har inte kommit fram, menar mamman.
- Bilden av händelserna är inte så hemsk som de vill att man ska tro. Han har inte lurpassat på läraren och lämnat blåmärken.
- Det finns inga vittnen som hört att han hotat att döda lärarinnan. Lärarkollegan har även vittnat falskt om att han sett misshandeln på eleven.
Varför skulle läraren ljuga om hoten?
- Hon hyser agg mot vår son och det kan även intygas av andra elever.
Har din son sagt hela sanningen till dig?
- Det kan man inte veta, men det kan ju inte vara så att läraren talar sanning, och att min son ljuger hela tiden för mig. Han har sagt att det varit bråk, tjafs och ordväxlingar, men han anser att han blivit provocerad till detta.
Mamman förnekar inte att sonen har problem. Han går igenom ett svårt tonårsuppror, har kort stubin, och blir därför aggressiv ibland. Det är en förklaring till att han blivit inblandad i konflikter på skolan.
- Han har känt sig orättvist behandlad av lärare och elever, och velat ha rättvisa, förklarar hon.
Mamman betonar att kontakten med skolan varit bra.
- Ingen ska skylla detta på skolan. De har ringt oss och vi har haft samtal med rektorn om bråken, och försökt att lösa missförstånden.
Mamman har däremot inte haft någon dialog med den kvinnliga läraren.
- Vi undrar varför den här läraren inte velat träffa oss och lösa problemet? Det gör mig så besviken.
15-åringen mår i dag dåligt, och är ledsen över det som inträffat, berättar mamman. Han inser allvaret i domen, men är inte nöjd med att han utestängs från undervisningen på Ludvigsborgsskolan.
- Han vill kunna gå kvar på sin gamla skola och få undervisning som alla andra barn. Han ville gå kvar resten av terminen för att få betyg och kunna söka till gymnasiet, säger mamman.
Mamman fruktar att avstängningen från skolan kommer att förstärka det utanförskap sonen redan känner.
- Rektorn var tvungen att agera, men det är skyddsombudet som tvingat fram den här lösningen. Jag har ingen förståelse för att han framställer min son som farlig och världens sämsta kille. Han är ingen gangster.
Familjen har förståelse för att lärarna markerar att det finns gränser för vilka beteenden som är acceptabla i skolan. Gång på gång har mamman pratat med sin son om vikten av disciplin och respekt för lärare.
- Jag blir så ledsen och försöker tillrättavisa honom. Jag försöker att säga att det är bättre att hitta andra lösningar och argumentera för sin sak i stället för att bli arg.
- Man kan inte ta ifrån föräldrarna ansvaret. Man försöker göra sitt bästa hela tiden, men vad som är det bästa upplevs så olika.
De senaste månaderna har hon sett hur sonen har förändrats. Betygen har börjat rasa, och han känner sig sviken,arg och dömd på förhand.
- Hur kunde till exempel den här rådmannen vara så övertygad om att han skulle se min son i rätten igen? Min son är redan är stämplad som gangster, men han är fortfarande bara ett barn. Vill rådmannen att han ska leva upp till den bild som målats upp?
Tingsrätten dömde 15-åringen till vård inom socialtjänsten. Hur vården ska organiseras är i dag oklart. Men mamman tänker kämpa för att hålla honom kvar i hemmet i Västervik.
- Han vill fortsätta sina studier och gå en utbildning han tycker om. Vi tror att det ska gå bra, men lämnar inget åt slumpen.
Så jobbar vi med nyheter