Att tillhöra en gemenskap är alltid trevligt. En av dem jag tillhör är Hallingebergs hembygdsförening. I någon styrelse sitter jag inte, men alltemellanåt får jag glädjen att vara med och göra en arbetsinsats. Ett av dessa tillfällen är midsommarafton. Att baka småkakor, och se till att andra också bakar, är den första uppgiften. Runt om i hela socknen finns liknande arbetsuppgifter fördelade. Förunderligt nog vet alla vad som förväntas och ingen klagar att det skulle vara betungande.
Dagen före den stora festen är det samling för att klä stången, ställa i ordning för kaffeservering, pynta med blommar och björkar, räkna in lotterivinster och en del annat.
Midsommarkvällen är det sedan fullt upp för oss inblandade att se till att alla som kommer får vad de tycker sig behöva. Det brukar bli kaffe med en del hembakat, en och annan vinst i lotterierna, barnen får kasta pilar och fiska i fiskdammen. Alla, som inte talar med någon närstående, kan lyssna till ett tankeväckande sommartal, i år av Karl-Gunnar Jonsson, och alla som vill kan också få dansa kring stången och njuta av Hallingebergs dansgilles uppvisning.
Avslutningen blir alltid i kyrkan där den rätta magin brukar infinna sig. Till det bidrar förstås musiken och sången, i år var det Cecilia Tengver och Roger Mörk som var gästartister och vår egen Annelie Lockneman med sin sommarkör som inte gjorde någon besviken.
Sist men inte minst vill jag framhålla vår präst. Han kan tituleras både prost och kyrkoherde, men för oss i Hallingeberg är han rätt och slätt: prästen. Vid midsommarstången både talar han och ser till att få barnen med sig i sommarsångerna. Framför altaret i sin kyrka kan han konsten att tala och läsa bibeltexter så alla känner sig berörda. När han stämmer in i psalmsången så drar han med sig också de som normalt påstår sig inte kunna sjunga.
När sedan Hallingebergs dansgille dansar ut ur kyrkan till tonerna av sina duktiga spelmän och prästen blir sista paret ut då är vi nog många som känner att det är så här det ska vara en midsommarkväll och det är så här en riktig präst ska vara. Prästen heter förresten Claes-Göran Thorell.Text och foto: