Mentalvården i Västervik i dokumentär

Det är en mörk verklighet som Maud Nycander visar upp i sin dokumentär Rum för sjuka själar, som visas i programmet K-special på fredag. Patienter som är osynliggjorda och förbisedda, behandlingar som senare visat sig göra mer skada än nytta och reformer som inte blivit vad politikerna hoppades på är exempel ur filmen.
- Jag har luskammat landet på material, pratat med forskare och återanvänt andra personers material. Så visst kan man säga att jag lagt ner ett stort arbete på dokumentären, säger hon på telefon från Stockholm.

Med unika fotografier och rörliga bilder inifrån de svenska mentalsjukhusen beskrivs en historia som går tillbaka till förra sekelskiftet. Då gömdes psykiskt sjuka människor undan från samhället, instängda i fattighus och gårdar, ibland fastlåsta och utan vård.
När röster höjdes i början av 1900-talet för att göra livet bättre för de sjuka blev svaret sinnessjukhusen. "Den gamla, människoovärdiga tiden ville man lämna bakom sig. Nu skulle de sjuka vila i sina sängar, i ljusa salar, övervakade av en uniformerad sköterska", berättar Maud Nycander i filmen.

Västervik, Säter, Långbro, Beckomberga och Marieberg är några av de platser där dessa vårdinrättningar byggdes.
S:ta Gertruds sjukhus i Västervik, senare känt som Norra sjukhuset, öppnades 1912 och följde den tidens tankar kring mentalvården.
Byggnaderna var praktfulla, området hade ett naturskönt läge och en vacker park anlades för patienter och de anställda. Sjukhuset var nästan självförsörjande och många av de anställda bodde på området.

Men trots satsningen på nya vårdinrättningar fortsatte de psykiskt sjuka att vara osynliga i samhället. Några framgångrika behandlingar fanns inte att tillgå, även om försöken var många.
Långa vattenbad, sängliggande, elchocker, lobotomi och psykofarmaka är några av de metoder som använts genom åren.
- Det är viktigt att uppmärksamma en sådan här otrolig historia, säger Maud Nycander om varför hon valt att göra en film om just detta ämne.

I dag är de stora mentalsjukhusen stängda och i många fall rivna. Den storslagna satsningen från början av 1900-talet har hamnat på museum.
Men, säger Maud Nycander, det är viktigt att bevara också den här delen av historien.
- Västervik är en av få orter som faktiskt har ett psykiatriskt museum. På många andra ställen har dessa lagts ner.
Under arbetet med filmen besökte hon Västervik för att gå igenom det material som finns i det psykiatriska museets samlingar.
- Det har varit värdefulla besök och jag har bland annat fått tillgång till bilder som annars finns inlåsta i bankfack. Ett sådant här sjukhus präglar orten och det är kul att kunna visa hur det har sett ut.

Men Maud Nycanders film handlar inte bara om det som har varit, utan även om hur situationen ser ut nu.
"I dag finns det 5 000 platser inom den slutna psykiatriska vården", berättar hon i filmen. "Det är lika många som för 100 år sedan. Men nu är Sveriges befolkning nästan dubbelt så stor."
- Mycket har ju så klart blivit bättre genom åren, men många får fortfarande inte den hjälp de behöver. Det kan till exempel vara hemlösa människor med dubbeldiagnos, säger hon.

Mentalvården i Västervik i dokumentär

I ett år har filmaren Maud Nycander arbetat med en dokumentär om den svenska mentalvårdens historia. På fredag visas resultatet i Sverige Television, med material från bland annat S:ta Gertruds sjukhus i Västervik.