- Vi har hela tiden varit emot vårdnadsbidraget och vill att pengarna i stället ska satsas på bra barnomsorg, säger Gunnar Jansson, som är andre vice ordförande i nämnden.
Han ansluter sig till partiets allmänna linje i frågan, där man talar om ett fiasko och att intresset från föräldrarna är alldeles för dåligt.
- Det är en jämställdhetsfråga. Vårdnadsbidraget håller fast kvinnorna i hemmet, menar Gunnar Jansson.
Vårdnadsbidraget infördes i Västervik den 1 juli 2009. I dag är det bara 104 av landets 290 kommuner som har infört bidraget. Nya siffror från Statistiska centralbyrån visar att knappt två procent av de som är berättigade till vårdnadsbidraget använde det. Av dessa är mer än 90 procent kvinnor.
Beslutet i barn- och utbildningsnämnden i Västervik drevs igenom av alliansen med knappast möjliga marginal, sju röster för och sex emot. Två ledamöter avstod från att rösta. En av dem var Lotti Jilsmo (C).
- Det är inte en fråga jag brinner för. Jag är orolig för att vårdnadsbidraget tas ut på bekostnad av den vanliga barnomsorgen, men för de familjer där livssituationen kan förbättras är det en bra lösning.
För Kristdemokraterna är vårdnadsbidraget en hjärtefråga, som dock lett till motsättningar. Kristdemokraterna gick till val för en höjning av bidraget, men fick aldrig något stöd från allianspartierna. Göran Hägglund har öppnat för en omprövning, vilket ledde till ett ramaskri i partiet.
Maria Dubari i Gamleby är ny ledamot och ensam företrädare för Kristdemokraterna i barn- och utbildningsnämnden. Hon har själv ett barn hemma med vårdnadsbidrag och försvarar partiets nuvarande linje:
- Jag vill ha kvar vårdnadsbidraget, men att det uppgraderas till 6000 kronor i månaden och samtidigt är skattepliktigt och pensionsgrundande.
Maria Dubari anses att vårdnadsbidraget ger en större frihet att kunna vara hemma, särskilt under de viktiga tre första levnadsåren. Men hon tycker inte att vårdnadsbidraget är en kvinnofälla.
- Fortfarande är det männen som tjänar mest, så det är kanske inte så konstigt att det är kvinnorna som stannar hemma. Men det viktiga är valfriheten, att föräldrarna själva kan bestämma hur man vill ha det. Tyvärr är bidraget allt för lågt, alla har inte möjlighet att använda det, vilket är tråkigt.
Att det är så få som söker kan ha andra förklaringar, menar Maria Dubari.
- Informationen har varit mycket dålig, jag vet många föräldrar som är ovetande om hur det fungerar. Där ska jag försöka få en bättring till stånd i mitt politiska arbete i barn- och utbildningsnämnden.