Mellan kalla krig och Tjustbanan

Det är inte så enkelt att välja ut någon enskild politisk fråga som stuckit ut alldeles speciellt under det tredjedels sekel som jag hade ansvar för Västerviks-Tidningen. Händelserna har varit så många. Direkt ur minnet kan jag peka på den stora kommunsammanläggningen 1971, då Västerviks storkommun bildades av tio tidigare kommuner och blev den till ytan största kommunen söder om Dalälven, bortsett från Gotland. Det var en omvälvande reform, plötsligt angick samma byggnadsnämnds, skolstyrelses och fullmäktiges beslut hela tidningens spridningsområde.Sammanslagningen av länets båda landsting var också omtumlande, när det norra landstinget efter förlusten av fyra socknar till Östergötland inte var stort nog för kommunallagens krav. VT kämpade hårt för att alternativet Östergötland skulle utredas. Även socialdemokrater som Elving Fridolfsson och Gunnar Oskarsson vågade stötta VT. Den livsviktiga frågan gällde om lilla Västervik skulle få behålla sitt förhållandevis stora och så värdefulla sjukhus.Oron att mycket skulle dras till Kalmar var stor - och befogad.Internationellt blev Berlinmurens fall 1989 den i särklass mest dramatiska och viktiga frågan.Den 21 augusti 1968 tog Pragvåren slut, Sovjetunionen invaderade Tjeckoslovakien. Ett tredje världskrig stod för dörren. VT samlade de senaste TT-telegrammen och gav ut en extratidning, som kostade 50 öre.På den nationella arenan var givetvis den första borgerliga regeringen 1976 något som ruskade om hela svenska folket. Fast helt överraskande var inte valsegern, i valet tre år tidigare blev det oavgjort. Vänsterpartierna och borgarna fick 175 mandat vardera. Hur författningsutredningens stora tänkare, som hade hållit på i 14 år, kunde bortse från en sådan valutgång är en gåta. Naturligtvis får inte antalet mandat vara ett jämnt tal. Sverige fick genomlida en treårsperiod med lotteririksdag. Ofattbart nog.När Högerpartiet 1969 bytte namn till Moderata samlingspartiet skrev jag en ilsken ledare från Konserthuset i Stockholm och dömde ut prefixet Moderata. Men det skulle ju snart försvinna och så skulle det ändå bli det viktiga Samlingspartiet som överlevde, var jag övertygad om. Vi vet nu hur det gick.Ett par år senare slöt VT upp bakom Gösta Bohman i kampen med Yngve Holmberg om partiledarposten. En förtätad stämning rådde vid rösträkningen i en skola i Farsta. Bohman vann och bildade med Staffan Burenstam-Linder och Eric Krönmark en lyckosam ledartrojka. Själv blev jag kallad Judas Iskariot av någon fanatisk Holmberg-anhängare inom högerpressen Det lär efter omvärdering nu närmast vara en hedersbetygelse.Den 25 augusti 1981 dominerades VT:s förstasida av rubrikenFANTASTISKT!Tidningens kampanj "Rädda Järnvägen" hade samlat 21 862 röster, ett makalöst resultat. "Vi kan gott tala om en bygd i uppror. Vem är den politiker som kan nonchalera detta" löd ledarkommentaren.En tidning får förstås vara varsam med att engagera sig i kampanjer. Men här var det tillfälle. Smalspåret höll på att läggas ned och banan till Linköping var hotad.Notarius publicus, stadsjuristen Leif Ahlstedt kontrollerade att slutsumman blev 22 418 namn - med personnummer! Listorna packades ned i en Ekbladkartong, som skulle överlämnas till kommunikationsministern Claes Elmstedt (C). Redaktionschefen och organisatören Sven-Åke Lindblad avdelade reportern Johny Lind och fotografen Anders Steiner att hjälpa mig att forsla upp kartongen per tåg, förstås, till huvudstaden. Ministern mottog utan större ovationer listorna och radion sände när den massiva bygdemanifestationen överbringades.När Anders återvände för att hämta sin kvarglömda kameraväska satt Elmstedt och stirrade på kartongens stora siffror 22 418. Och mumlade: "djäkla järnvägsromantiker!"Snart återtog socialdemokraterna regeringsmakten och Elmstedt återgick till att kräva järnvägsinvesteringar över landet.

Mellan kalla krig och Tjustbanan

Inför Västerviks-Tidningens 175-årsjubileum skriver den tidigare chefredaktören Bertil Andersson en kolumn om några politiska händelser under hans tid som ansvarig för bland annat ledarsidan. Bertil Andersson var chefredaktör på VT mellan åren 1966 och 2000.