Medvetna felhandlingar stor trafikfara

Under senare år har miljarder investerats i säkrare vägar. Nya krav på säkrare bilar kommer hela tiden och bilföretagen utvecklar system som hjälpa föraren att undvika krockar i kritiska situationer.
Ofta utgår säkerhetsarbetet från att trafikanterna vill göra rätt men av olika skäl inte förmår.
Det stämmer inte. Enligt Sonja Forward, forskningsledare på VTI, är det ofta precis tvärt om. Våra vägar är fulla av bilister som inte vill göra rätt. Hon kallar det för medvetna felhandlingar.
- Det handlar inte om människor som tar risker eller söker sensationer, för de här människorna ser inga risker med sitt sätt att köra. De ser bara fördelar och vinning, säger hon.
- De vet om att de bryter mot regler, men egentligen tycker de inte att de har fel. De upplever inte att deras beteende är något att skämmas över.

Mot den här gruppen trafikanter får investeringar i säkrare bilar och vägar begränsad effekt.
- När man bygger säkrare bilar kör man i stället fortare. När man bygger de nya två plus ett vägarna med vajerräcke ligger de här bilisterna och använder ytterfilen som en racerbana och gör allt för att tränga sig in framför andra bilar innan det blir enfiligt.
- Man får vad jag kallar en beteendekompensation. Vägarna görs säkrare, men bilisten ändrar körstil och gör nya medvetna fel i stället för de fel man gjorde tidigare.
Många är skyldiga. Ett typiskt medvetet fel är att alltid köra 10-15 km för fort.

Men det finns en grupp bilister vars körstil bygger på att göra fel och bryta regler och rekommendationer. De kör om med små marginaler. De kör med attityden att andra ska flytta sig när de kommer. De kör alldeles för nära bilen framför. De kör i stort sett alltid för fort.
De här förarna finns i alla åldrar.
- Jag tycker att den fokusering som finns på unga män som riskgrupp är lite fel. Problemet där är att de unga män som medvetet gör fel saknar den rutin och erfarenhet som äldre bilister har, och därför går det sämre för dem.
- Men det finns massor av äldre förare som kört fel hela livet men som aldrig krockat. Och det beror bara på tur och att andra bilister parerar åt dem. När de gör farliga omkörningar bromsar andra in och väjer. Men det här inser inte dessa bilister, de förstår inte att de har tur och de är inte tacksamma för att andra väjer.

Sonja Forward har tillsammans med Catharina Lewin gjort en litteraturstudie och gått igenom den svenska och engelskspråkiga forskning som finns på området. Resultatet visar tydligt att det finns gemensamma drag för den här typen av bilister:
De har en övertro på sig själva som bilförare. De har en illusion om att de kan klara en svår situation. De ser inga eller mycket små risker med sitt beteende och överskattar fördelarna. Det finns en norm i deras umgängeskrets att det här beteendet är okej i trafiken. Eller också tror man att ens närmaste accepterar beteendet. De överskattar andra bilisters benägenhet att göra medvetna felhandlingar.
De upplever inte att deras beteende är något att skämmas över.
- Medvetna felhandlingar ligger bakom så många olyckor att jag tycker vi ska hitta ett annat ord än just olycka. Olycka låter som otur eller tillfällighet, men det är sällan en olycka bara beror på en våt vägbana eller att det plötsligt kom en mötande bil.

Inom EU pågår ett samarbete för att utveckla metoder för att påverka trafikanternas beteende genom olika slags kampanjer. Sverige ligger inte i framkant.
- Nej, här verkar allt handla om teknik. Vägverket satsar inga stora pengar på information eller att påverka bilisternas sätt att köra. Ändå handlar det om mycket små summor jämfört med vad det kostar att bygga nya vägar, säger Sonja Forward.
- Jag tycker att det känns väldigt fel. Man kan inte förändra något utan att ha människorna med sig. Om man ska införa nya tekniska system på ett företag så måsta man ha personalen med sig. Det samma borde gälla i trafiken. Ska man införa säkrare trafiksystem så måste man utbilda och påverka bilisterna så att de förstår.