Medborgaren måste stå i centrum

I torsdags kväll var det kommunfullmäktigemöte i Bryggaren. När jag för någon vecka sedan slog en första kik på mötesdagordningen, såg jag inga våldsamt brännande frågor. Men efter att ha tagit del av förra veckans insändarskörd insåg jag att frågan om kommunalt VA på Hornslandet skulle kunna bli intressant. För övrigt en kvistig fråga som engagerar många. Säkert skulle några kommuninvånare söka sig till Bryggaren denna kväll. Och väl på plats var århörarantalet högre än vad det varit vid något av de senaste tillfällena. Någonstans mellan 10 och 20. Vi talar alltså inte om någon folkstorm. Men ändå.Först en resumé av mötet:Fullmäktigemötet inleddes klockan 18 med genomgång, eller snarare fortbildning, av kommunfullmäktigeledamöterna i deras eget och kommunrevisorernas uppdrag. Därpå följde fika i kombination med grupparbete. Nästa punkt var en timmes genomgång av läget i finanskrisens spår, presenterad av regionförbundets ordförande. Därefter blev det frågestund kring detta och sedan kom fullmäktige fram till den egentliga dagordningen, ungefär samtidigt som kyrkklockan i S:t Petri slog nio.Då ställde S-riksdagsmannen och tillika kommunfullmäktigeledamoten (en del har många järn i elden) Krister Örnfjäder, en så kallad enkel fråga till kommunalrådet om kommunledningens agerande i fråga om Tjustbanan. Nej, någon het debatt blev det inte eftersom kommunalrådet tydligt och sakligt lade fram sina svar om hur kommunen agerar i frågan. Därvidlag trodde nog de flesta att Örnfjäder var klar, men icke. Han fortsatte med en monolog om den fantastiska socialdemokratiska regeringen som inte fick väljarnas fortsatta förtroende i 2006 års val. Omkring halv tio denna torsdagskväll kom så kommunfullmäktige till beslutspunkterna. Efter en kvart var dessa genomklubbade och klara. Ingen av de få åskådarna var kvar när besluten väl togs.Hm. Hur tänker man här?När jag vid olika tillfällen uppmärksammat kommunfullmäktiges väl tilltagna antal ledamöter och drivit frågan om ett minskat fullmäktige, har det mötts av en del negativa kommentarer. Man vill värna geografisk spridning av ledamöter och det folkliga engagemanget, sägs det. Men herre gud - då är det väl annat än ett fixerat antal fullmäktigeledamöter som är viktigt. Det demokratiska engagemanget föds och växer inte beroende på hur många fullmäktigeledamöterna är.Kommunens politiska organisation ska arbetas om och förslag till nyordning kommer under våren. Det är bra och glädjande. Att engagera fullmäktigeledamöterna i uppgifter som nämnderna i dag ansvarar för vore väl ett sätt att höja intresset för att vara direktvald till fullmäktige och så klart ett minskat antal fullmäktigeledamöter - det är två ting jag hoppas på. Sådana förändringar tar lite tid. Något som däremot skulle kunna ändras illa kvickt, redan till nästa möte är att upplysnings- och informationspunkter tas upp i slutet av fullmäktigemötet - och att medborgarperspektivet blir rådande på fullmäktigemötena.Jag kan tänka mig att de dryga tiotalet medborgare som befann sig på fullmäktigemötet i torsdags och som vandrade hem innan mötets slut, kommer att berätta för sina vänner och bekanta hur oengagerande och trist detta möte var. Sådant sprider sig som ringar på vattnet. Sådant gynnar inte det demokratiska samtalet.Man kan ju i sitt stilla sinne undra med vilka syften för ögonen som kommunfullmäktiges ledning lägger upp mötena på detta vis. En sann debattdödare är att ta beslutspunkterna sist på ett möte, det vet var och en som varit engagerad i någon förening. Och varför har kommunfullmäktige fortbildning på fullmäktigemötena? Hur inspirerande är det för kommuninvånare att komma till ett möte där punkterna som rör deras engagemang tas utan debatt, i total enighet och dessutom i slutet av mötet? Det borde vara en självklarhet att kommunfullmäktiges möte läggs upp efter vad som är mest attraktivt och engagerande för medborgarna. Inte efter vad som är mest effektivt för debattrötta kommunpolitiker.

Medborgaren måste stå i centrum

Efter att ha bevistat det senaste kommunfullmäktigemötet konstaterar Ola Mårtensson i dagens kolumn att medborgarperspektivet borde vara rådande när man bestämmer sig för hur fullmäktigemötena ska se ut.