Max har blivit en lycklig hund
Efter flera ägare och inlåsningar har Max äntligen blivit familjehund.
- Det var dagen innan pappas födelsedag. Han var pappas födelsedagspresent. Mamma kontaktade djurskyddsföreningen och sen kom han dagen efter, berättar Ida Adre.
- Han är så otroligt charmig! Han älskar bollar.
Det råder inget tvivel om att familjen älskar sin lilla "bebis" och Max själv är glad och skuttig. Han är en blandras mellan terrier och pudel och lurvig som ett litet troll.
- Vad det är för terrier vet vi inte. Vi brydde oss inte om att ta reda på det. Vi ville bara ha honom som familjemedlem, säger mamma Lotta Adre.
Nu är Max en lycklig familjehund som springer upp och ner i familjens treplansvilla och han har en familj på fem personer som kan leka och kela med honom.
- Han har varit väldigt skällig. Det tror jag har varit problemet. Damen som hade honom innan hade haft tre pudlar förut. Han ville leka hela tiden och vad jag förstod så hade hon haft höftproblem. Hon hade egentligen inte tänkt ha någon mer hund, men hon räddade honom från att bli avlivad.
När Max var liten bodde han hos en familj tillsammans med sin mamma och en bror. När mamman började löpa kom de två valparna i bråk och Max bet sin bror i örat. Situationen var ohållbar och familjen blev tvungna att förpassa Max till källaren. Där bodde han i ett par månader innan ett djurhotell i Oskarshamn tog sig an honom.
På djurhotellet fanns inte resurser till att ge honom den kärlek och uppmärksamhet som han så väl behövde och eftersom de inte hittade någon ny ägare hängde snart avlivningshotet över honom. Det var då som Max förra matte rykte ut och räddade honom till livet. Dessvärre kunde hon inte ha honom i sin lägenhet eftersom han skällde så mycket och därför kontaktade hon djurskyddsföreningen.
- Han skäller inte för att han är arg det är ett sätt att prata. Det är något som man får jobba bort, men han är mycket tryggare nu, säger Lotta.
Familjen Adre älskar sin Max och Max älskar sin familj. Han har till slut kommit till ett hem där han kan få stanna.
- Vi tycker att det är vi som är de lyckliga, säger Lotta.
Så jobbar vi med nyheter