Markus upptäckte längsta undervattensgrottan

Markus Nord berättar att det var en fantastisk, men samtidigt skrämmande, känsla att simma fram i mörkret i det fullständigt kristallklara vattnet i underjorden. - Vid grottdykning är säkerhet a och o. Det finns ingen vattenyta att gå upp till. Men vi är inga dödslängtare. Tvärtom är vi ständigt rädda. Då är man som mest skärpt. Markus Nord ingår i dyksektionen av Sveriges Speleologförbund, vars medlemmar sysslar med grottforskning. Veckan 7-15 mars samlades 14 grottdykare i Bjurälvsdalen i nordvästra Jämtland för att delta i projektet "Bjurälven 2008". - Speleologi är en hjälpvetenskap till övrig vetenskap. Vi hjälper till att kartlägga geologiska och hydrologiska system i underjordiska grottor. Nu ville vi kartlägga vad som händer när koldioxiden i Bjurälvens vatten löser upp den porösa kalkstenen i underjorden, säger Markus Nord. Bjurälven rinner från Norge, in i Sverige. På ett ställe försvinner plötsligt älvens vatten bara rakt ned i marken för att tre kilometer längre bort komma upp till markytan igen. - De tre kilometrarna under jord har älvvattnet tagit sig fram i kringelikrokar och skapat en mängd fantastiska grottor och tunnlar. Det huvudsakliga syftet med expeditionen i Jämtland var att tredimensionellt kartera grottorna i systemet. Så länge grottor inte är karterade existerar de inte officiellt. - Vi har kartlagt 150 meter men hann utforska över 300 meter av detta underjordiska, jungfruliga grottsystemet. Det kommer att ta flera år innan vi hunnit kartera allt. Vi ska återvända redan nästa år vid samma tid. Grottdykare har luftflaskorna sidomonterade för att han ska kunna pressa sig fram även genom extremt låga och trånga passager. På huvudet har dykaren 2-4 strålkastare, vilka var och en försörjs med eget batteri. Han har dessutom mycket stark handstrålkastare. - Att alla 3-6 lampor samtidigt skulle slockna i den becksvarta grottan är osannolikt. Vi har dessutom alltid en livlina uppsatt som vi kan följa tillbaka, upp till utgången. Grottdykaren har två separata luftflaskor. Dessutom har extra reservflaskor placerats ut med jämna mellanrum inne i grottsystemet. - Man får aldrig helt tömma en luftflaska. När man är nere på en viss nivå kopplar man över till den andra tuben. Ena flaskans andningsmunsstycke kan frysa och då måste man ha lite luft kvar i den andra flaskan för att kunna ta sig ut. Under förra veckans expedition inträffade vid ett tillfälle en allvarlig incident när en dykare råkade ut för att bägge andningsmunstyckena frös. När han äntligen fick fatt på en av de i grottan utlagda flaskorna så frös även den flaskans munstycke... - I det läget forsar luften fritt ut ur flaskan. Dykaren måste då hålla sig kall och helt stänga av luften mellan varje andetag för att den inte direkt ska ta slut. Finns det något liv där nere i beckmörkret?
- Vi har sett flera öringar och rödingar, samt så kallade nymfer som är sländlarver. Fiskarna simmar fritt i det underjordiska älvvattnet som i grottsystemet strömmar mycket sakta. Att denna expedition ägde rum på vintern och inte sommaren har flera orsaker. På sommaren är vattenflödet för kraftigt. Dessutom ligger platsen inom ett naturreservat, vars mark skulle bli sönderkörd av nödvändiga fordon. - På vintern packar vi bara snön med våra snöskotrar.

Markus upptäckte längsta undervattensgrottan

Markus Nord, dykare och fotograf från Västervik, ingick i en expedition som förra veckan i Jämtland upptäckte Sveriges längsta undervattensgrotta.– Den totala gånglängden kan vara närmare en mil. Det kommer att ta flera år att utforska hela det vattenfyllda grottsystemet.