Mark berättar att många vände ner innan den sista vandringssträckan som skulle ta gruppen till toppen av Kilimanjaro. En stor portion viljestyrka krävdes för att trotsa dimma, mörker och stormvindar.
– Jag hade aldrig varit i Afrika förut, så det var nytt, berättar Mark Spånberg, som nyligen landat hemma i Lund efter tio dagar i Afrika.
Själva bergsklättringen – eller vandringen, som det är – tog sju dagar. Det går att ta sig till toppen snabbare, men på sjudagarsrutten hinner kroppen anpassa sig bättre.
– Hela resan var fantastisk. Man vandrar genom fem klimatzoner – från odlad mark och regnskog till glaciärer på toppen. Samtidigt får man leva nära guiderna och prata om deras liv i Tanzania... När man ska upp till en topp är det lätt hänt att målet blir i fokus, men det är vägen dit, och samtalen, som jag bär med mig.
Och visst var det fantastiskt att stå på den 5 800 meter höga toppen och blicka ut över landskapet, konstaterar han.
Enligt vissa resesamordnare misslyckas hälften av alla som försöker bestiga Kilimanjaro till följd av höjdsjuka. Mark kände av den syrefattiga luften och fick huvudvärk och hög puls.
– Men det är främst en mental utmaning. Är man i någorlunda fysisk form ska man klara av det.
En mental utmaning, hur då?
– Turen till toppen började mitt i natten och det var dimma och stormvindar... Många vände ner då. Det krävdes en stor vilja.
Mark Spånberg berättar om en ovärderlig känsla när man får pröva och lära sig någonting nytt. "Under pandemin bestämde jag mig för att lära mig cykla på bakhjulet - det gjorde jag ju aldrig som barn!", säger han glatt.
Viljan kanske ligger i generna. Marks farfarsfars morbror var nämligen polarforskaren Salomon August Andrée, som ledde polarexpeditionen 1897 där Andrée och hans medhjälpare skulle korsa Arktis med vätgasballong 1897. De nådde dock aldrig fram, utan föll offer för den karga vintern.
Generationer senare är också Mark en van äventyrare. Han och lumparkompisarna ses så ofta de kan för att ta sig an olika utmaningar: som bergsbestigning i Alperna, skidhopp från en helikopter, och forspaddling i Finland. När Mark inte äventyrar spenderar han gärna tid i familjens hus på Gränsö, som funnits i släkten sedan det köptes av hans farfars far.
– Huset har alltid varit en fast punkt på somrar och lov, oavsett var jag bott, säger Mark, som är glad att hans tre barn nu blir femte generationens "sommargäster".
Det finns flera olika gruidade turer till Kilimanjaros topp som är olika långa. Man kan ta sig upp på fem dagar. Mark valde att ta sig upp på sju dagar. Då får kroppen lättare att acklimatisera sig till höjden.
Vad driver dig?
– Att få lära sig nya saker och göra någonting för första gången ger en härlig känsla. Det är ett sätt att komma bort från vardagens skärmar och telefoner, och få tänka klart sina tankar.
Det blir en slags dopaminfasta, förklarar han, som nollställer hjärnans belöningssystem.
– Man får ett annat perspektiv på livet, och blir mer närvarande i nuet.
"När man ska upp till en topp är det lätt hänt att målet blir i fokus, men det är vägen dit, och samtalen, som jag bär med mig.", berättar Mark Spånberg.