Maribell hittade hem efter 61 år

Nåväl, ensam seglar man inte en seglare som Maribell med sina 130 kvadratmeters segelyta. Normalt närmar det sig ett halvdussin i besättningen. Men Per är så van, så erfaren att ett par räcker också. Om förhållandena är mänskliga så att säga.
På seglatsen från Västerviks innehamn till kajen vid Gamleby Segelsällskap följde några fler med. Kjell Westerlund naturligtvis, han som arrangerat den fina utställningen i tältet på Fiskartorget om Tore Holm. Nu är utställningen flyttad till Västerviks Museum.
Vidare Tony Wärdig, Kryssarklubbens representant och en av Sveriges mest drivna seglare världen över. Ingvar Ankervik, egentligen mer kanotexpert än seglare. Marcus Holm, sonson till Tore Holm. Vidare Odd Bergström från Träskeppsvarvet i Gamleby tillsammans med hustrun Annika Nandorf, intensivt engagerad i det Naturum på museet som håller på att bli verklighet.
Och så jag själv som skriver detta, med hågkomster från Tore Holm de första åren på 50-talet då jag fick segla upp några av hans vackra byggen till sina ägare i Stockholm. Så vackra segelbåtar hade jag inte sett förr, och de minnena går aldrig ur kroppen.
Varför nu hem till Gamleby? Tore Holms Varv finns inte längre.
Men lite hemlängtan kan väl också drabba en båt. Dessutom finns det ju krafter inom och intill Segelsällskapets Veteranbåtsdel som arbetar hårt för att åter få igång något intressant. En organisation som sannolikt kommer att heta Stödföreningen för Holms Båtvarv är starkt på gång. Fem Holm-skrov ligger vid Gamlebykajen och kommer att ruttna om inte sådant arbete kommer igång.
Peter Andersson, Georg Lowejko, Björn J:son Blomqvist var tre av de mest engagerade. De och fler än så stod på Gamlebykajen och spejade när Maribell vid middagstid blev synlig ute på viken. Kommunfullmäktiges ordförande, Ivar Svensson, hörde också till dem som hälsade välkommen vid kajen.
Ännu tidigare kom Segelsällskapets Michael Alamaa ut i viken med en mycket ung välkomstgrupp, nio-åriga dottern Lovisa samt de ännu yngre Johanna Axelsson och Benjamin Liljegren. Och på kajen hade Pelle Liljegren dukat upp välkomstkaffe, inte bara för seglarna utan för alla andra som kommit för att bese den omskrivna båten. Lita på att många seglaräventyr och båtbyggen kom att gunga mellan borden!
Vad händer nu med Maribell? Per Aasheim söker en lämplig plats för henne någonstans här i närheten, kanske Västervik. Själv måste han hem till Norge och de uppdrag han har som lärare. Hans ämnen handlar alltid om båtbyggen, segelteknik med mera med mera. I januari kommer han åter och börjar arbeta med Maribell (det finns en del att göra där, som vanligt) så att hon blir segelklar till islossningen.
Då bär det först av till Portugal där Per också har uppdrag som pedagog - portugisiska hör till hans vardagsspråk. Efter den portugisiska sejouren väntar Indiska havet, som det redan står i artikeln den 18 juli.