Maria Örnvall och Kim Wiström är engagerade idrottsföräldrar.
Kim och Maria har två barn som närmar sig 12 och 15. Barnen har fått ägna sig åt en lång rad idrotter genom åren, men nu trappat ner lite på antalet – och spelar "bara" fotboll, hockey och basket.
– Vi har uppmuntrat dem att prova olika sporter. Jag tror det är nyttigt, dels att de rör på sig, dels att de lär sig vänta på sin tur, ta instruktioner och anpassa sig, säger Maria.
Både Maria och Kim sportar själva och har en bakgrund inom föreningsidrott. Men nu är det främst barnens aktiviteter som är i fokus. Det är träningar 4-5 gånger i veckan och matcher en eller två gånger per helg och barn. Maria och Kim är med på i princip alla matcher, de skjutsar, tvättar matchtröjor, agerar lagledare och sitter i sekretariatet på matcher.
– Vi har inte missat många bortamatcher, vi skjutsar väldigt mycket. Men det är för att vi vill vara med och titta när de spelar, säger Maria.
Ni lägger väldigt mycket tid. Upplever ni att det är lagom mycket?
– Ja, det är mycket tid. Det känns inte som en uppoffring, vi gör det ju av egen fri vilja. Men det är klart att det kan vara svårt att säga nej ibland, om man ser att det inte är någon annan som erbjuder sig.
Även om klubbarna inte kräver engagemang från föräldrarna menar Kim och Maria att det finns en förväntan på att man hjälps åt med vissa uppgifter. För dem känns det inte betungande utan i stället roligt – men de är samtidigt medvetna om att det finns föräldrar som har svårare att orka eller hinna vara med lika mycket.
– Det finns olika typer av föräldrar, de som alltid ställer upp och gör väldigt mycket, och de som bara gör litegrann. Men majoriteten hjälper till, menar Kim.
Föräldrarnas egna bakgrund spelar roll, tror de. Har man själv varit med i föreningar under sin uppväxt är det större chans att man vill vara med och bidra.
Kim Wiström driver eget företag, vilket underlättar engagemanget i barnens föreningar.
Kim upplever dock att folk generellt är mindre aktiva i föreningar idag jämfört med förr. Då fanns ett mer naturligt och självklart engagemang.
– Det märks i många olika föreningar, framför allt i de som är mindre. Det är svårare att få folk att ställa upp som funktionärer till exempel, säger Kim.
– Men det beror nog på att många har mycket för sig idag, resonerar Maria.
I de stora, etablerade klubbarna, så som VIK, är problemet mindre. Kim tror att kulturen att engagera sig är mer rotad där, det har varit så i generationer.
Hur mycket kostar era barns idrotter i pengar?
– Det är ju medlemsavgifter och träningsavgifter, och så ska det åkas och skjutsas. I hockeyn kostar utrustningen mycket pengar, jämfört med till exempel fotbollen. Sen tillkommer det också kostnader man kanske inte tänker på, som att åka på cup och läger.
Maria Örnvall och Kim Wiström har två barn, som närmar sig 12 och 15.
I många klubbar är försäljningar ett sätt att få intäkter och hålla nere medlemsavgifter. Barnen kan till exempel behöva sälja lotter, kläder eller kryddor. Ibland går pengarna till barnens eget lag, ibland till klubben. Ofta får föräldrarna hjälpa till. För Kim och Maria blir det tidvis ganska mycket jobb.
– Det blir försäljning på försäljning. Ibland kan det ju också vara en klassresa på gång. Runt jul ska alla sälja Bingolotter och saffran, det kan vara svårt om man är med i många föreningar.
De vet att en del föräldrar tycker det är jobbigt med alla försäljningar, men pekar också på att det är något som görs för att alla ska ha råd att vara med och idrotta. Alternativet är att betala mer – och det är också något som man som förälder kan göra i vissa föreningar, till exempel genom att friköpa sig från försäljningarna.
Maria Örnvall jobbar till vardags på Tjustbygdens Sparbank.
Arbetsmängden till trots vill Maria och Kim främst lyfta fram hur roligt och meningsfullt det känns att få vara med och bidra. De får se sina barn utvecklas på nära håll, och på köpet får man ett stort socialt sammanhang.
– Det är också en slags trygghet att man själv kan vara med och påverka, och styra hur det blir.
Men hur får ni tiden att räcka till?
– Jag har eget företag och kan styra mina tider lite själv, det underlättar, säger Kim.
Maria och Kim hymlar dock inte med att det kan vara en utmaning att få ihop logistiken kring idrotterna med allt som behöver göras därhemma. Kraven får sänkas en smula, och de har börjat involvera barnen i sysslorna.
– Men alla har olika förutsättningar, med jobb och liknande. Det gäller att kunna vara lite flexibel och hjälpas åt ihop med andra föräldrar, det händer också titt som tätt, säger Maria.
Maria Örnvall och Kim Wiström tycker inte det är någon uppoffring att lägga mycket tid på barnens idrotter, tvärtom.