På Visfestivalens andra dag blev Henrik Johnsson lämnad ensam på scenen som presentatör.
Mark Levengood, nybliven 60-åring, var hade åkt hem, för att förbereda nästa jobb.
– Det blir ensamt, när vi inte kan stå och trissa varandra. Jag får köra lite rakare, berättade Henrik Johnsson timmarna före kvällen i Stegeholms slottsruin.
Vi träffas på fredagseftermiddagen vid Båtmansstugorna. Han är där för att vara med i den årliga prestigekampen mellan artisterna och personalen. Sedan förra året är det boule som gäller, och personalen har inteckningen i vandringspriset sedan ifjol.
Som en del i arrangemanget har han ändå tagit plats i artistlaget.
I väntan på de soundcheckande artisterna hinner han berätta lite om sin roll i Västervik.
Hur är det att stå på scenen framför publiken i ruinen?
– Det är Sveriges bästa publik. Energin av gensvaret slår en i ansiktet. Man kan leka med publiken, de är vakna och med. De är unikt. Är det nya låtar gillar de det, är det gamla låtar känner de igen dem direkt. De har längtat och sitter kvar i regnet, svarar han.
Henrik Johnsson har varit med på Visfestivalen i Västervik sedan han var tio år, då var han med föräldrarna här och minns hur han och Calle Åstrand samlade tomglas.
– Som konferencier har jag varit med i runt 25 år. Från Hansi Schwarz tid, runt 1999. Jag har varit här nästan varje sommar. Det är något jag prioriterar.
Hans kärlek till Visfestivalen har också gjort honom till ordförande i föreningen Visan.
– Jag har alltid varit musikintresserad. Jag köper många skivor och läser mycket om musik, men jag kan inte spela mycket själv, berättar han om intresset.
52-åringen är en mångsysslare. Författare, översättare, producent och programledare som jobbat med radio, tv, böcker och tidningar. Han är före detta juniorlandslagsman som handbollsmålvakt.
Han har producerat 91 sommarprogram för Sveriges Radio.
– Att komma till 100 vore ju kul.
Uppväxt i Skåne bor han numera på hästgården Jonstorps gård strax söder om Norrköping, tillsammans med världsstjärnan Malin Baryard Johnsson och två söner.
Efter OS-guldet i Tokyo 2021 skrev han boken om Malin och de andra ryttarna; Guldet.
Nu är Malin hemma på gården och förbereder sig inför OS i Paris om några veckor. Kanske blir det en ny guldbok.