Mångsysslaren driver företag på deltid

Många småföretag startas varje år, i Västervik är siffran som regel drygt ett hundratal. Av dessa är det alltid en viss andel som inte startas för att försörja sin ägare på heltid, utan som ett hobbyföretag eller som en bisyssla vid sidan om ett annat arbete. Kanske i kombination med en deltidsanställning.
Att så många som 20 procent av alla företagare i Sverige är deltidsföretagare vet Elisabet Sundin, forskare på Linköpings universitet, knuten till Arbetslivsinstitutet och med sina rötter i Västervik. Om deltidsföretagandet i Sverige berättar hon i Arbetslivsinstitutets första rapport om deltidsföretagare, presenterad i slutet av januari.
Studien har gjorts i ett forskningsprojekt och består både av intervjuer med tio deltidsföretagare med olika arbetsvillkor plus statistik från Nutek och Näringsdepartementet om den här gruppen. Över 80 000 av Sveriges alla företag är deltidsföretag.

För många av företagarna kan deltiden vara en väg till heltidsföretagande, men inte för alla. Enligt Nuteks enkät säger sig 55 procent vilja att det egna företaget ska växa. På fyra år, från 1997 till 2001, hade en tredjedel också växt till att bli ett heltidsföretag.
Vanligast är deltidsföretag i tjänstesektorn, jämfört med handel och tillverkningsindustri. Av tjänsteföretagen ägs en fjärdedel av deltidsföretagare. Merparten av dessa finns inom utbildning och olika former av samhällstjänster och personliga tjänster.
I de flesta branscher är det fler kvinnor än män som är deltidsföretagare. Elisabet Sundin tror att det blir fler, i takt med ökande neddragningar inom vården.
Deltidsföretagarna är som regel bättre utbildade än heltidsföretagarna. Dubbelt så många deltidare har universitetsutbildning som bland heltidarna.

Bland de deltidsföretagare hon studerat finns både den som fått avtalspension, den som är sjukpensionär på halvtid och på heltid. Men också den som läser på heltid eller har en heltidsanställning och ser företagandet som en extrainkomst.
En kategori är mångsysslaren, glesbygdsbon som överlever på hemorten tack vare flera olika deltidsföretag sedan jobbet på den nu nedlagda industrin försvunnit.
En annan deltidsföretagare är den som är deltidsanställd men har sitt hjärta i företaget, som dock inte är bärkraftigt nog för en heltidsförsörjning, till exempel konsthantverkaren. Ytterligare en annan är den som startar eget för att få utlopp för sina egna professionella idéer när det inte finns möjlighet till det på jobbet, till exempel en psykolog som vill utöva en viss typ av terapi. Andra har tvingats till deltidsföretagande som frilansare på grund av arbetslöshet.