In i det sista var det osäkert om stormen Alexander skulle sätta käppar i hjulen, eller lägga träd över rälsen, för Tometåget. Men icke. Allt gick som på räls. Ångloket från 1907 tuffade på – fyllt med barnfamiljer för att träffa tomten i Verkebäck.
– Jajamen, vi körde sträckan på morgonen för att kontrollera och det såg fint ut. Klart vi bestämde oss för att köra, skrattade Peter Heller.
När det gäller en sådan här extraordinär tågresa kan man förstås kalla själva resan för målet. Men barnen på tåget hade förstås också sett fram emot att träffa tomten, som tillfälligt flyttat in i en av stugorna runt stationshuset.
Syskonen Glimre och Eldelie Bovinder tog chansen att överlämna sina önskelistor. Eldelie Bovinder passade dessutom på att lämna två kära vänner till tomten i stugan.
–... mina nappar. De ska nissarna få nu, för jag är för stor för dem, deklarerade hon stolt.
Glimre Bovinder är visserligen van tågåkare – men det var ändå spännande att åka bakom det gamla loket.
– Vi såg röken där framme, det var häftigt, berättade han.
Förutom att träffa tomten kunde man också ta sig en titt på det gamla stationshuset, som inte renoverats sedan 1960-talet. Detaljerna i teak och de gamla planscherna på väggarna är klenoder i sig.
Peter Hellner var glad över att så många "hoppat på tåget".
– Det är kul att visa upp Verkebäck. Annars är det väl en ort många bara blåser förbi på väg till Västervik. Med ett sådant här arrangemang visas samhället upp. Det blir lite att marknadsföra orten, kan man säga.