Många barn är rädda
Mörker, krig, skräckfilmer och hundar. Det finns mycket man kan vara rädd för när man är barn.
Rädsla. Barn är rädda för mörker, otäcka filmer och tv-program. Den här bilden är från skräckfilmen "The fog". Foto: SF
Foto:
När Mohammed går hem från träningen är klockan mellan åtta och nio på kvällen. Då är det mörkt och han måste gå en stig genom en liten skog.
Fast han går inte. Han springer.
- Det är väldigt läskigt när det är mörkt och man är i skogen. Jag måste springa, snabbt. Ibland tar jag med mig en ficklampa, säger han.
Mohammed Hussein går i femman på en skola i Stockholm. Han har inget emot att prata om sin rädsla.
- Men alla killar vill inte prata om det. en del ska vara coola och starka. De låtsas som om de inte är rädda, säger han.
Hans klasskamrat Anders von Platen håller med.
- Alla är rädda, jag menar, vem är inte rädd för en psykopatisk mördare? Jag läste om en sådan i tidningen, då blev jag rädd. Det är nog det jag är mest rädd för av allt, säger han.
Ayse Sezer och Rahel Weldmichael går också i samma klass. De tycker att vissa tv-program är bland det otäckaste som finns.
- Jag blir alltid rädd när jag ser Efterlyst. Det var ett tag sedan det visades, men jag tycker fortfarande att en del saker var otäcka. Några gånger visade de saker som hade hänt ganska nära där jag bor, säger Ayse.
- Tv-program och filmer är otäcka när de handlar om verkliga saker. Vanliga filmer är inte lika läskiga. Men filmer som Gladiator och Kingdom of Heaven är lite otäcka för de bygger lite på verkliga händelser också.
Både Ayse och Rahel slutade se på Efterlyst när det gick. De försöker undvika liknande program, men Mohammed kan inte låta bli. Han kollar på Discovery Channel.
- Där visar de otäcka program ibland, som när en person blivit knivstucken och läkarna opererade honom. Det gjorde mig rädd för att bli knivstucken, säger han.
Rahels största rädsla är mörkret. Hon skulle inte ens kunna tänka sig att träna så sent som Mohammed gör. Hon försöker planera sitt liv så att hon inte ska behöva vara ute när det mörkt.
- Jag går nästan aldrig ut i mörkret. Jag är rädd för att någon ska komma och ta mig. Jag tycker alltid att det prasslar och låter som någon kommer, säger hon.
- På vintern är det otäckt eftersom det inte är riktigt ljust när jag går till skolan och ibland är det mörkt när jag går hem. Då springer jag.
Både Ayse och Mohammed är rädda för hundar. Ibland när de möter hundar som skäller börjar de springa.
- Egentligen ska man inte det. Då springer hundarna efter och skäller ännu mer. Man ska bara stå stilla, men det törs jag inte, så jag springer, säger Ayse.
Alla tror att de kommer att vara mindre rädda när de blir större.
- Ja, för då är man starkare och kan försvara sig. Nu är jag bara ett barn och alldeles för svag för att kunna göra något, säger Rahel.
Så jobbar vi med nyheter