"Man är helt ensam i det här kriget"
- Jag levde och jobbade för fullt och hade ingen känsla av att vara sjuk. Beskedet kom som en chock. Gerd Brodins liv vändes upp ner när hon fick diagnosen bröstcancer. I dag har det gått ett år sedan beskedet som förändrade livet.
Kämpe. För ett år sedan insjuknade Gerd Brodin i bröstcancer. Under året har hon opererats och gått igenom både cellgifts- och strålbehandling. Hon tappade håret, men nu är det på väg tillbaka. Gerd tänker inte ge upp och i dag värdesätter hon livet på ett sätt hon inte gjorde tidigare.
Foto:
I morgon: Hur opererar man bröstcancer? VT har träffat bröstkirurgen Göran Tejler och varit med vid en operation.Efter en vanlig mammografikoll för ett år sedan fick Gerd Brodin en ny kallelse till sjukhuset, för närmare undersökning av vänstra bröstet. Efter julhelgen undersöktes hon grundligt och hon såg själv på bilderna av bröstet att det var något som inte var bra. Sedan tvingades hon vänta ytterligare en tid innan resultatet av undersökningen kom.
- Det var en fruktansvärd tid och jag kände på mig att det var allvarligt.
Innan mammografiundersökningen hade Gerd levt ett vanligt liv. Hon trivdes på jobbet och kände sig pigg.
Efter två veckor kom beskedet. Gerd hade två knölar i vänster bröstet och hennes doktor föreslog att hela bröstet skulle opereras bort.
- Bara jag får bort det, ta bort det, berättar Gerd att hon tänkte. Jag var i chocktillstånd och jag tror inte att jag fattade innebörden av sjukdomen.
Hon fick en tid för operation bara några dagar senare, men hon tackade nej till och tog en senare tid för att få tid att tänka och förstå vad det var för ingrepp hon stod inför. Operationen gick bra och flera lymfkörtlar togs bort och undersöktes för att leta efter tecken på spridning. Gerd läkte bra och fick åka hem. När hon kom tillbaka till sjukhuset för kontroll efter operationen kom bakslaget.
- Det var det värsta. Då fick jag reda på att det var elakartad cancer i åtta av de elva körtlarna som togs bort.
Gerds läkare föreslog cellgiftsbehandling och i den startade i mars i våras.
- Det var fruktansvärt. Jag brukar inte klaga, men jag mådde så dåligt efter behandlingarna.
De pågick hela sommaren, totalt genomgick Gerd sju cellgiftsbehandlingar med tre veckors mellanrum. Gerd tappade håret och skaffade peruk.
- Det har varit en tuff sommar. Det känns som man har gått igenom ett krig.
Efter cellgiftsbehandlingen återstod strålning. Gerd valde att få den behandlingen i Kalmar och den pågick under 25 dagar. För två veckor sedan blev den klar.
Stödet från familj och vänner har hjälpt Gerd enormt genom behandlingarna. De har följt med till sjukhuset och stöttat.
- Det var jätteskönt att ha någon med sig på sjukhuset. Det är många goda, härliga vänner som hörde av sig, det känns värdefullt.
Människor i Gerds omgivning reagerade annorlunda på sjukdomen. En del blev rädda och negligerade allvaret i den genom att säga saker som "det är så vanligt med cancer i dag, det ordnar sig".
- Man vill tro det, men man får inte förringa det, för det är en allvarlig sjukdom.
Vilka som var Gerds riktiga vänner visade sig också.
- Jag hade många fler goda, riktiga vänner än jag trodde.
Även barnbarnen var viktiga glädjekällor när sjukdomen kändes tung.
- De har varit med hela tiden och de stället så raka frågor.
På sjukhuset rekommenderade bröstsköterskan Therese Henriksson Gerd att ta kontakt med stödföreningen Solvändan.
- Det har varit jättehärligt att vara med i. Det dyker upp frågor som de kan ge svar på.
- Men ingen människa kan hjälpa en. Man är helt ensam i det här kriget.
Gerd är orolig för att cancern ska komma tillbaka och hon ska äta medicin mot den i fem år framöver. Men hon understryker att det är viktigt att inte låta sjukdomen ta över ens liv.
- Man ska försöka leva det liv man levde innan.
I dag mår Gerd ganska bra, men hon menar att hon är inne i en trötthetsfas som gör henne skör. Hon berättar att hon har ett underbart jobb som hon gärna vill gå tillbaka till innan hon når pensionsåldern.
- Jag ska banne mig kämpa så mycket som det går.
Cancern har lärt henne att ta vara på de fina stunderna i livet och att vara rädd om sig själv.
- Man ska vårda sina vänner och jag ska försöka leva vidare och se det som är möjligt. Jag tänker inte ge mig.
En folksjukdom
Så jobbar vi med nyheter