Innan förlossningen hade Rebecka tänkt sig att stanna så kort tid som möjligt på BB, men väl i situationen kändes det inte som ett alternativ. Två dygn blev de kvar, och fick sedan återvända efter något dygn då dottern fått gulsot.
– Det var en bra förlossning, men som förstföderska hade jag inte kunnat gå hem efter sex timmar. Jag var inte beredd på hur man själv skulle må efter förlossningen. Det var omtumlande.
Restriktionerna om att inte få ha med sin partner på BB hade precis tagits bort när Isolde föddes, vilket Rebecka är glad över.
– Jag kom knappt upp ur sängen, så jag förstår inte hur jag skulle ha kunnat ta hand om det där lilla knytet själv.
De två dygnen på BB kändes långa, särskilt då den lilla familjen inte fick lämna rummet. Men Rebecka fick bra hjälp och stöd av personalen med allt från amning till blöjbyten. När hon lämnade sjukhuset kände hon sig trygg och redo att påbörja det nya livet på hemmaplan.
– Jag hade inte velat stanna längre. Jag kände aldrig någon stress eller press på att åka hem, och tror absolut att jag hade kunnat stanna längre om jag hade velat.
Caroline Hellström har två barn, en fyraåring och en sex månaders. Kontrasten var stor mellan hennes båda förlossningar. Med äldsta dottern tog det två dygn, efter igångsättning. Hon drabbades dessutom av en infektion och feber, och ordinerades antibiotika. Andra gången gick det komplikationsfritt på bara fyra timmar och hon kunde åka hem efter åtta-nio timmar på BB.
Efter första förlossningen stannade hon totalt tre dygn. Dels för infektionens skull, dels för att man ville se till att amningen kom igång ordentligt.
– Men jag hade velat åka hem tidigare då också om jag hade kunnat. Vi fajtades för att få åka hem den tredje dagen, de ville ha kvar oss eftersom barnets födelsevikt hade gått ned sedan födseln. Men vi lovade att vi skulle komma tillbaka för en undersökning dagen därpå, så då fick vi det.
Det låter som att du inte hade velat ha det som för 40 år sedan, då mammorna i snitt stannade nästan sex dagar på BB?
– Nej, jag hade kreverat!
Under den korta BB-vistelsen i somras hann fick Caroline och maken nästan inga besök av personalen, utöver de rutinmässiga kontrollerna. I princip gick de till rummet och sov, åt frukost på morgonen och åkte sedan hem. Något övrigt önskade hon inte heller.
– Jag kände inte att det var något jag behövde hjälp med. Så är det nog ofta med omföderskor.
En sak önskar hon dock vore bättre på BB i Västervik – lokalerna.
– De är inget vidare, rummen är så fruktansvärt små. När man fällt ut pappans säng finns nästan inget golvutrymme kvar. Det var dessutom mitt i högsommaren, och väldigt varmt.
Joan Cabalquinto Valdez födde barn för andra gången den 4 november, då lilla Molly kom till världen. Hon och partnern stannade inte ens ett dygn på BB, på eget initiativ, men tycker att hon hade en bra upplevelse.
– Personalen var mycket trevlig och lugn, vilket gjorde hela vistelsen bekväm och behaglig.
Hon hade egentligen gärna stannat längre, kanske två dygn, för att hinna landa och ta igen sig ordentligt, men där hemma väntade två förväntansfulla syskon.
– Idag när man går hemma och har pausat storasyster på två år från förskolan på grund av RS-virus så blir det inte så mycket sömn, och då kan jag sakna tiden på BB.