Under andra veckan i januari togs 89 000 vab-dagar, vilket är en rekordhög siffra. Av dessa var mammor hemma 51 750 dagar. Statistiken visar att papporna inte vabbade mer än mammorna i något län.
En anledning till snedfördelningen mellan könen kan vara att ersättningen slår i taket, för löner över 30 183 kronor. Det skriver Emma Persson, privatekonom på Länsförsäkringar i ett pressmeddelande. Pappor, som generellt tjänar mer, förlorar mer på att vara hemma.
Trebarnsmamman Natalie Eriksson bor en bit utanför Västervik och arbetar inom hemtjänsten. Hennes sambo är snickare och de har ett gemensamt barn tillsammans. Paret delade nästintill lika på föräldraledigheten, men det faktum att han tjänar bättre gör att hon alltid är den som vabbar.
– Om jag fick önska så skulle inte inkomsten påverkas av vem som är hemma, säger Natalie Eriksson.
Med tanke på att Natalie jobbar närmare barnens förskola och skola än hennes sambo, så är det enklast att hon hämtar om någon blir sjuk. Hon berättar däremot att de ibland delar på ansvaret, genom att han går hem tidigare från jobbet.
– Hur det påverkar min ekonomi – att jag är den som alltid stannar hemma – är ingenting som någon av oss har tänkt på. Vi fokuserar bara på att situationen ska lösa sig för stunden, säger hon.
I framtiden kommer parets ekonomi förhoppningsvis bli mer jämställd. Det eftersom Natalie just börjat läsa upp sina betyg för att sedan plugga till socionom på Campus Västervik, vilket till slut kommer resultera i en högre lön för henne.
Konsekvensen på sikt, av en snedfördelad vabb-tid, visar sig även sett till lönenivå åtta år efter att ett par fått sitt första barn. Enligt Länsförsäkringars statistik skiljer det då 30 procent mellan lönerna, kontra 10 procent året innan de fick barn. Det innebär att den ojämställda fördelningen av vab-dagar på längre sikt får stor inverkan på kvinnans löneutveckling och pension, både för den som tjänar under och över 30 183 kronor, menar hon.
En annan orsak till att fler kvinnor än män vabbar skulle, enligt Emma Persson, även kunna vara att den som har högst lön har lättare att få sin vilja igenom, eller att man uppfattar att den som tjänar mest har det viktigaste jobbet.