"Ju äldre man blir desto svårare är det att lära sig nytt. Men jag har inga prov och inga läxförhör, utan man får komma på sin egen nivå och får hjälp med det man behöver." säger Malin Ekdahl om IT-caféet.
Sedan 2019 åker hon runt i kommunen: Västervik, Överum, Hjorted, Loftahammar, Gamleby och Ankarsrum får varje vecka besök av det mobila IT-caféet. Träffarna är uppbyggda kring veckans tema, med en föreläsning från Malin eller en gäst, som till exempel banken eller biblioteket. Föreläsningen följs av en workshop där deltagarna får öva själva, och såklart en avslutande fika.
– Temat kan vara allt möjligt, från att lära känna mobilen med sladdar och uttag till att mejla och överföra bilder, säger Malin, som utgår från smartphonen.
Våren 2020 ställdes träffarna in. Förhoppningen är nu att kunna starta igen vecka 36.
– På grund av pandemin har man inte kunnat träna eller repetera, och man måste öva för att bli bra på något. IT-cafét behövs nu mer än någonsin.
Att caféet är uppskattat märks på besökssiffrorna. Till träffarna i Ankarsrum kommer en handfull deltagare, på Korallen i Västervik kan det vara uppemot 60 personer.
Varför behövs ett IT-café?
– De som kommer vill kunna klara sig själva. Man vill inte halka efter och hamna utanför. En del har kanske blivit dittvingade av barn- och barnbarn, skrattar hon, och fortsätter:
– Många känner sig helt enkelt tvungna att hänga med i utvecklingen. På ett sätt är det fel, att man inte kan få fortsätta leva sitt liv så som man alltid gjort. När samhället digitaliseras tar man inte hänsyn till de som är äldre.
Vilka är de vanligaste frågorna?
– Många undrar hur man sparar eller vidarebefordrar bilder. Det är också mycket bankfrågor, men personliga frågor hänvisar jag vidare till respektive bank. Vissa vill lära sig skicka sms, en del vill bara lyssna, berättar hon.
Vilka svårigheter möter deltagarna i sin vardag?
– Det är många småsaker, som är självklara för oss som använder smartphones och internet varje dag.
Hon berättar om en äldre anhörig som ville bli pluskund på matvarubutiken, för att få fler rabatter.
– Då behövde man ha en mejladress, som jag hjälpte henne att skaffa. För att beställa hemleverans av mat under pandemin behövde man till exempel ha ett bank-id. Betalar man parkering med sitt bankkort, och inte i appen, kanske man betalar för flera timmar extra i onödan, när man inte på förhand vet hur lång tid besöket ska ta. Det är absolut krångligare – och dyrare – att leva analogt.
Många, till exempel Ulla Adolfsson som vi berättat om, tar hjälp av barn- och barnbarn.
– Det är också många som inte har nära och kära som kan hjälpa till, och vissa frågar hellre mig, än barnbarnen. Det kanske går för fort när anhöriga ska visa, man vill inte störa eller vara någon till last, eller så känner man sig dum när man frågat samma fråga flera gånger.
Trots att allt fler samhällstjänster förflyttas till nätet, och att vissa saker blir allt svårare att göra analogt, är det inte alla som vill digitalisera sin vardag.
– Man behöver ju också ha ett eget intresse för att vilja lära sig: försök att sätta en virknål i min hand, det är jag helt ointresserad av, skrattar hon.
Men en bra jämförelse tycker hon är bilen: man behöver veta dess grundläggande funktioner, och hur den ska hanteras, för att kunna använda bilen som ett hjälpmedel.
– Se inte smartphonen som en fiende. Det ska vara ett verktyg, ett hjälpmedel, och ge möjlighet till sällskap.
Och:
– Det är aldrig för sent, och man behöver inte lära sig allt på en gång.