På Werkstan har Malin Tidén hittat ett andra hem i Västervik.
Vi träffas på Werkstan, där Malin Tidén tillbringar många lediga kvällar i Västervik. Egentligen bor hon i Hässleholm, men sedan i februari har hon mesta tiden bott i sin lägenhet på Långrevet i Västervik. Hon har ett yrke där kan få "ligga ute" större delen av året. Som tornkranförare anlitas hon till stora byggen runt om i södra Sverige. Hur länge hon ska vara i Västervik vet hon inte, men troligtvis fram till nästa sommar.
– Det är en konstig tillvaro, att ligga ute. Antingen drar folk ut och dricker öl eller så sitter de inne och spelar tv-spel. Men det är inte min grej.
Malin började i stället med att anmäla sig till en målarskola. Hon frågade i en Facebook-grupp om det fanns någon som virkade "tröstemöss" i stan och fick till svar att: "ja, vi träffas på Werkstan". Sedan dess har hon varit där varje vecka, på måndagar och onsdagar.
Malin Tidén uppe i en kran.
Malin Tidén i en egenvirkad klänning.
Katten Elvis Pälsley ute på Segersgärde.
Tillsammans med katten Elvis Pälsley har hon också utforskat Västervik och dess omgivningar. Fruberget, Örnberget, Hermanstorp, Littorinas stenar – Malin har hittat massor av guldkorn och hyllar både kulturutbudet, stadskärnan och den vackra naturen i kommunen.
– Är man nördig och historiskt intresserad så är det ett paradis. Jag önskar bara att man fått veta mer när man är ute. Som Habors Klint, på Örnberget. Var någonstans på berget är det egentligen? Vad är det för något? Jag vill veta historien bakom!
Tillbaka till yrkesvalet.
Malin Tidén är en av få kvinnliga tornkranförare, och hennes väg till yrket var långtifrån spikrak. Hon har pluggat juridik och ekonomi på universitet och jobbat inom säljbranschen. Men efter att ha drabbats av "en liten släng av cancer", som Malin själv uttrycker det, var det tufft att ta sig in på arbetsmarknaden igen.
– Jag var sjukskriven ett år och efter det var det stört omöjligt att få jobb. Men så såg jag en dag en lyftkran som rörde sig fram och tillbaka där uppe och tänkte: "Det där är ju ett jobb. Det kan jag göra".
Lyftkranar är vackra, tycker Malin, på samma sätt som till exempel vindkraftverk och kärnkraftsturbiner. Konstruktionerna är något som bryter av i naturen. Och efter åren i säljbranschen ville hon ha ett jobb med mindre kundkontakt, hon var less på folk. Så även om Malin hade noll erfarenhet av byggbranschen bestämde hon sig: hon skulle bli kranförare.
– Det var inte helt lätt att komma in på en utbildning till kranförare men jag sa att jag är sjukt bra på Tetris och kan lära mig höger och vänster, haha. Alla ifrågasatte mig och frågade; "men du kanske är höjdrädd?", och då svarade jag att "det kanske jag inte alls är".
– Fast jag visste egentligen inte om jag var det eller inte...
Högt uppe i kranens hytt sitter Malin Tidén.
Malin Tidén pluggade juridik och ekonomi på universitetet, men sökte sig senare till byggbranschen. Hon stormtrivs med jobbet som tornkranförare.
Kranarna Malin manövrerar till vardags har varit upp till 96 meter höga, hittills. Och nej, hon var inte ett dugg höjdrädd, visade det sig. Jobbet passar henne perfekt. Uppe i hytten har hon ofta fantastisk utsikt över städer, hav och natur. Ofta får hon äran att "dra upp solen" och även dra ner den ibland.
Samtidigt är det mycket väntetid mellan de lyft som ska göras. Den tiden ägnar hon åt att lyssna på poddar och virka. Hon har virkat allt möjligt – klänningar, sjalar, mössor, filtar och gosedjur.
– Virkning är så bra, det är bara att lägga ner i knäet när man behöver göra ett lyft. Hade jag stickat hade jag tappat maskor på en gång.
Hur reagerar folk på att du virkar i hytten?
– De tycker att det är skitkul!
Att vara kvinna i en mansdominerad bransch har Malin aldrig upplevt som något problem. Hon vägrar dock att "bli som en man" för att smälta in utan kör sin grej fullt ut.
– Jag väljer att vara kvinna i en mansdominerad värld. Jag kör på med mitt smink, målade naglar och sitter och virkar i kranen. Sen jag började här i februari har jag hunnit virka en egendesignad sjal.
Att Malin stortrivs med sitt jobb och sitt liv idag går inte att ta miste på. Men visst var det en utmaning i början. Malin berättar att det stora kruxet det första halvåret var att lära sig byggarnas vokabulär – som är olika, beroende på var i landet man befinner sig, och vilken arbetsplats man är på.
– De kunde säga: "kan du hämta en bråcka"? och jag bara nej, jag vet inte vad det är... Det först halvåret lärde jag mig mest bara en massa ord.
Sju år sedan har hon stenkoll på läget.
– Från att ingen trodde på mig har jag blivit en populär kranförare som efterfrågas särskilt på vissa byggen. Jag får specialuppdrag. Som säljare hette det "kunden har alltid rätt", men nu är det här min lekplats, mina regler och folk gör som jag säger.
Soluppgångar och solnedgångar får Malin se från hytten.
Malin Tidén