Majlinda kämpar för fred i Kosovo
22-åriga Majlinda Bytyqi från Västervik har ett spännande och annorlunda yrke. Hon kör pansarvagn åt Kfor-styrkans skyttekompani i Kosovo. - Jag kör alltså runt på cirka 22 ton pansar, och när jag inte kör sitter jag som skytt i tornet.
Majlinda, längst till höger, tillsammans med sin patrull på pansarterrängfordonet de kör. Svenska utlandsstyrkan är den del av svenska föesvaret som verkar utanför Sveriges gränser.
Foto:
- När jag var runt elva år såg jag på nyheterna hemma, det var ett inslag om krigen i Kosovo. Jag kommer ihåg att jag sa till pappa att jag en dag kommer åka ner och jobba som soldaterna gjorde på inslaget. Och nu är jag här, det tog några år men så är det. Jag har alltid velat utmana mig själv, därför gjorde jag lumpen och det var en riktig utmaning. Efter lumpen sökte jag internationell tjänst och fick en plats som jag tackade ja till.Majlindas skyttekompani Bravo Company jobbar mycket med att stötta de lokala poliserna genom att patrullera, men man har också, tillsammans med Moder Theresa-organisationen, delat ut matpaket till lokalbefolkningen under sommaren. Majlinda upplever att landet Kosovo är stabilt och blir allt bättre och tryggare att leva i, men det går sakta.- Det positiva med Kosovo är att vi ser tydliga förändringar bara på den tiden som vi har varit här nere. Landet går framåt, det byggs väldigt mycket. Dock har de en del kvar att arbeta med när det gäller samhällstrukturerna, samt få allt att fungera. Men det kommer sakta men säkert, man får inte glömma att landet faktiskt var i krig för inte alls så länge sedan.Arbetsdagarna i Kosovo kan se mycket olika ut, och Majlinda trivs bra med variationen i jobbet. - Tiden här nere går fort. Vi är i tjänst dygnet runt, vi nyttjar dagarna till arbete, övningar, träning och olika typer av utbildningar, till exempel inom sjukvård, vapen och fordon. Arbetsschemat rullar på tre veckor, det börjar med en "reservvecka" då man återhämtar sig och patrullerar gator och torg för att synas. Då jobbar soldaterna även med underrättelse och inhämtning av information. Andra veckan är "fastvecka", med fasta uppgifter som bevakning. Den tredje veckan är en beredskapsvecka.- Det innebär att vi är i beredskap om något skulle inträffa, som till exempel kravaller, trafikolyckor eller "happy shotningar", det vill säga när lokalbefolkningen firar ett bröllop skjuter de upp i luften, dock kommer kulorna alltid ner.Under beredskapsveckan tar Majlinda och hennes kollegor också hand om OXA-larm, oexploderad ammunition. - Det kan vara allt från handgranater, minor eller olika flygraketer och bomber. Det är oftast lokalbefolkningen som hittar dessa då de exempelvis gräver när de bygger hus, berättar Majlinda. Något av det bästa med jobbet som fredssoldat tycker Majlinda är alla människor man träffar.- Under våra patruller träffar vi på många barn, de är otroligt nyfikna och de uppskattar vårt arbete. En av sommarens höjdpunkter var när Majlinda och de andra i styrkan lämnade över ett kloster som de bevakat i elva åt, år Kosovopolisen. - Det var ett historiskt ögonblick, nu när Sverige sakta men säker ska dra sig ur landet. Nu är det inte så lång tid kvar i Kosovo för Majlinda. I oktober åker hon hem till Västervik, som hon saknat en del. Men hon kommer att sakna Kosovo också.- Givetvis saknar jag Västervik till och från, eller jag saknar Sverige rent allmänt. Men framförallt vänner och det civila livet, dock vet jag att jag kommer sakna livet i Kosovo och hela missionen när den väl är slut.Vad är det första du ska göra när du kommer hem?
- Gosa med min underbara hund, Akilles. Sen kommer jag förmodligen flytta till Oslo och jobba där några månader, och därefter resa lite för att sen börja plugga, jag har bland annat sökt polishögskolan.
Personligt
Namn: Majlinda BytyqiÅlder: 22Yrke: Soldat i svenska utlandsstyrkan. Kom till Kosovo i mars och stannar till mitten av oktober. Bor: I VästervikFamilj: Mamma, pappa samt två små bröder.Intressen: Träning, vänner, nya människor, resa med mera.
Så jobbar vi med nyheter