Uppropet i Ukna vänder sig emot den uppdatering av kulturmiljöprogrammet i Västervik, där Ukna klassas som ett kärnområde med värde 2. "Varför försvåra för de som vill bo här", undrar Ica-handlaren Karin Larsson.
På bordet innanför dörren till Ica-butiken ligger en lista: ett upprop. På några dagar har listan fyllts av ett 50-tal underskrifter. Uppropet vänder sig emot den uppdatering av kulturmiljöprogrammet i Västervik, där Ukna klassas som ett kärnområde med värde 2.
Kärnområden ersätter den tidigare benämningen ”kulturmiljöer”, och kärnområden delas in i värden från 1 till 3, där 1 har högst värde. Ukna är klassat som en kulturmiljö i 1986 års kulturmiljöprogram. Nu när programmet uppdateras, och olika värda kärnområden ersätter den tidigare benämningen, menar flera Ukna-bor att det blir svårare för husägare att göra förändringar på sina hus.
– Det har redan varit en kulturmiljö, varför ska man göra det ännu striktare? undrar Karin Larsson.
Många av de villor som ingår i Uknas kärnområde är från 1900-talets första hälft.
– Man vill ju ha en annan standard idag … menar Karin.
För några veckor sedan berättade vi att Uknas befolkningen växte under 2020. Larsson tror att den nya kulturmiljöklassningen kommer slå hårt mot Ukna, och andra landsbygdsorter.
– Blir det svårare för människor att leva här kommer människor inte vilja bosätta sig här. Indirekt drabbar det ju oss som är företagare, säger hon.
Ukna har samma värdeklassning en del av Grantorpet, området kring Kulbacken, i Västervik. För det senaste huset som såldes i Grantorpets kulturmiljö landade prislappen på 5,6 miljoner kronor, eller 28 000 kronor per kvadratmeter. Det var 2019. Samma år såldes det dyraste huset i Ukna för 1 050 000 kronor, eller ungefär 7 000 kronor per kvadrat.
– Högre krav innebär högre kostnader. Jag förstår inte hur man tänker. Man måste väl få renovera efter sin egen plånbok? säger Larsson.
Vi har tidigare berättat om flera fastighetsägare som påverkats av förändringen i kulturmiljöprogrammet, och hur vikten av länsmuseets utlåtande skapat oenighet i miljö- och byggnadsnämnden, som är de som beslutar om bygglov.
En fastighetsägare som påverkats är Magdalena Czerwinska i Ukna. Hon och hennes man får bygga ett fristående garage, men inte bygga ut huset. De har överklagat miljö- och byggnadsnämndens beslut till Länsstyrelsen.
Paret har köpt loss tomten framför huset. Deras tomt sträcker sig nu hela vägen förbi äppelträden ner till Skedshultsvägen, på sidan där de ville bygga. Men byggnadsnämnden avslog deras ansökan. Bygger de på den sidan skulle de kulturhistoriska värdena på huset förstöras.
– Jag förstår att de gamla husen i Västerviks centrum ska skyddas. Eller det gamla bankhuset i Ukna. Det finns hus som är över 100 år gamla där det bara finns enstaka kvar, som tidigare ägare kanske inte tagit hand om. Det är bättre att man lägger tid och kraft på att ta hand om de gamla och speciella husen. Men vi som bor och betalar skatt här måste få bygga om. Hela Ukna kan inte bli ett museum, säger hon.
Nyligen kom notan för bygglovet till garaget: 26 000 kronor.
– Men kan vi inte bygga ut huset finns det ingen mening att bygga ett garage. Vi har köpt loss en tomt till, vi har miljöanpassat och bytt ut oljepannan till bergvärme ... Man renoverar för att man ska bo bra, och för att huset ska må bra.
Hon och hennes man har bott i Ukna sedan 2014.
– När vi köpte huset stod det och förföll. Vi tyckte att det var bättre att bo här än att lägga tre gånger så mycket pengar på en hyra i Stockholm. Om vi inte kan bygga ut finns det ingen mening med att bo kvar. Och vad händer om 20, 30 år, när de som bor här blir allt äldre och man inte får bygga om?
– Ingen vill flytta till ett hus där man inte får byta tak, bygga ut sin terrass, byta sina fönster eller sin gamla garageport. Då kommer husen förfalla, igen.