Lukas brukar få springa fritt ibland eftersom han håller sig kring Britta och kommer på inkallning, berättar hon.
Men inte den här gången.
– Jag ropade på honom, men han kom inte tillbaka. Så såg jag honom klättra uppför berget.
Britta kunde själv inte ta sig upp, det var alldeles för brant, så hon försökte ta sig runt för att komma närmre och ropade och ropade. Men ingen Lukas.
Efter någon halvtimmes letande var hon trött och förtvivlad. Det började dessutom bli mörkt. Britta tänkte att Lukas kanske hade gett sig av hemåt så hon började själv gå åt det hållet, när hon mötte Susanne Wallin och Nils-Allan Edman, som var ute på promenad.
– Jag frågade om de hade sett en lös hund men det hade de inte.
Men de gjorde båda Britta sällskap i letandet efter Lukas.
– Vi såg att hon var uppskakad så vi ville inte lämna henne ensam, säger Susanne.
De ringde polisen men fick veta att de inte kan hjälpa till i fall med försvunna hundar.
– Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, säger Britta.
Men hon ringde i alla fall sin granne Bosse Allvin, för att be honom gå och titta om Lukas sprungit hem, och han kontaktade i sin tur flera grannar för att be dem hålla utkik.
Sedan gav han sig av till skogen för att hjälpa till.
Där mötte han några orienterare som var ute och tränade nattorientering. Utrustade med pannlampor och med sin goda kännedom om området började de hjälpa till i sökandet efter Lukas.
– Plötsligt såg vi en massa lampor som rörde sig överallt i skogen. Det kändes jättemärkligt, säger Britta.
En av orienterarna, Johan Stark, sprang för att prata med Britta och det visade sig att de kände varandra. Johan fick veta exakt var Lukas hade försvunnit och gav sig upp utefter berget och hittade mycket riktigt Lukas däruppe, fast på en klippavsats.
– Det fanns varken någon väg upp eller ner för hunden, så Johan förstod inte hur han hade lyckats ta sig dit, säger Susanne.
Johan lyckades i alla fall, på något sätt, få ner den 30 kilo tunga hunden från avsatsen tillbaka till matte igen.
– Han var genomblöt, men oskadd. Jag blev så glad när jag såg honom komma genom skogen. Och jag är så otroligt tacksam och förundrad över alla okända människor och alla grannar som ställde upp.
Efter de fyra timmarna i skogen var det en trött Lukas som slängde sig över sin mat när de kom hem för att sen somna tryggt.