Hon har brevlådan i Västerviks kommun och verkstaden i Valdemarsviks kommun. När Louise Flygt hämtar posten så passerar hon över Vindån som vid Ålötterna, på väg mot Långrådna, utgör gränsen mellan kommunerna. Men hus och postlåda och verkstad ligger allt i hop i Småland.
- Jag känner mig som smålänning, säger Louise Flygt på en omisskännlig östgötska som hon lade grunden till på Gräsmarö i Gryts skärgård, där hon växte upp.
Tapetserare blev hon i mogen ålder och hon hade bästa tänkbara lärare.
- Ja, av en rad lyckliga omständigheter blev jag elev hos Kent Andersson i Norrköping, han är numera stoppningskonservator i Kanada med uppdrag i den riktigt fina världen. Där fick jag grunderna, färdig blir jag aldrig.
Louise Flygt har en härligt rymlig verkstad. Där finns alla tänkbara lufttrycksdrivna verktyg och symaskiner. Jo, den stora industrimaskinen är också kopplad till tryckluften. Där finns ett stort förråd av tyger, kataloger i massor, handverktyg och en uppsjö av möbler som väntar på behandling.
- Jag älskar mitt jobb, säger Louise Flygt och visar med hela kroppen att hon verkligen menar vad hon säger.
- Hela mitt liv har jag sytt kläder. Sedan började jag klä om lite möbler hemma och långt senare blev det mitt yrke. Jag tycker bäst om att klä om möbler även om jag gör en del annat också.
Nästan ingenting är svårt för Louise Flygt. Det finns dock ett undantag.
- Att ta betalt är det svåraste som finns. Det är inte billigt och ändå tar jag sällan ut alla timmar som jag lägger ner. Det är ingen guldgruva, men jag mår bra och företaget går runt.
Är det mest släktklenoder som kunderna lägger ner pengar på?
- Det skulle man kunna tro, men så är det inte alls. Ibland kan det vara fabriksnya möbler som har "fel" tyg. Eller så älskade, moderna möbler. Jag har klätt om många 80-talsmöbler som vanligtvis får gå till tippen. Men visst finns det många gamla släktmöbler som kommer.
Slår du bakut ibland över kundens val av tyg?
- Hördu det ska mycket till för att chocka mig när det gäller val av tyg. Ett tyg behöver inte alls vara stilriktigt, det kan vara urfräckt med ett modernt tyg på en gammal möbel. Enda invändningen jag har är att det ska vara riktigt möbeltyg som håller, annars är det slöseri med pengar.
Lär du ut hantverket på kurser?
- Det har jag gjort tidigare och kommer att göra det snart igen. Då blir det en kurs i tagelstoppning, ett mycket gammalt hantverk som inte många behärskar. Förmodligen kommer den kursen att hållas i Öndal.