Den 3 oktober firar Tyskland sin nationaldag. Den infaller på årsdagen av Tysklands återförenande, ”Tag der deutschen Einheit”. I år var det 23 år sedan Öst och Väst förenades. Det är svårt för mig att förstå att Berlin och hela Tyskland inte för längesen alls var delat i två.
Men den delen av muren som kallas East side gallery står kvar, inte långt från där jag bor. Ett stycke modern historia, en rad betongblock som bildar en mur, besmyckad med välkänd konst, står där längs floden Spree.
I våras när jag var här var det stora demonstrationer längs muren, politiker ville riva den för att kunna bygga fler lyxiga kontor och bostäder med flodutsikt. Folket ville ha kvar den. Jag och min vän Per var med och demonsterade då i våras, det var David Hasselhoff också. Samme man som nyårsafton 1989 sjöng freedom i en fantastiskt glittrig utstyrsel ovanpå muren. Nu ville han ha kvar den.
Tänk att en mur som människor hatade så starkt 1989, nu var så viktig för alla oss. Den är viktig, jag som aldrig upplevde ett delat Berlin kan se East side Gallery i dag och ändå fatta att den har stått där.
Muren står kvar i dag, varje dag är där nya turister som tittar på den och försöker förstå hur man kunde sätta en mur rakt igenom en stad.
Jag firade ”Tag der deutschen Einheit” på min favoritklubb, ett gammalt elverk i gamla Östberlin. Ett utmärkt sätt att fira faktiskt, 12 timmar av fantastisk techno/house och massa trevliga människor. När man dansat så mycket att man knappt orkar gå hem, då har dj:n gjort ett bra jobb.
Min första månad har varit innehållsrik. Jag har hunnit bli ett år äldre, tyska valet har genomförts, börjat ett nytt jobb, hämtat olika papper hos tyska myndigheter och hösten har kommit.
Det är än så länge en helt perfekt höst, soligt och lite kyligt, exakt så där som man vill ha det. I dag är det också fint väder, så i dag ska jag promenera till den turkiska marknaden som finns i närheten och försöka köpa mig en lampa eller bara lite brända mandlar.
Som nyanländ till Tyskland har jag upptäckt att Tyskland älskar papper. Datoriseringen inom myndigheter verkar inte kommit så långt.
I Sverige är man ju van vid att kunna göra det mesta på nätet, men inte här. Till att börja med måste du göra en ”anmeldung”, alltså anmäla dig vart du bor. För att göra detta måste du gå till en ”Bürgeramt” och få ett papper. Där får du sitta i kö i flera timmar, sedan in på någons kontor. Denna någon kollar på ditt pass och fyller i ett papper om vem du är och var du bor. Sedan stämplas pappret och det är klart.
Nästa papper du måste ha är ett skattepapper, då är det dags att ta sig till ”Finanzamt”, samma procedur igen, visa pass, få papper med stämpel. Dessa kontor är såklart bara öppet på vardagar, så man måste dessutom se till att få några timmar ledigt från jobbet för att ta sig dit. Tur att jag är svensk och älskar att köa.
Men nu är jag inskriven och en liten del av samhället. En liten bit av ett gemensamt Berlin.
Det gör inte så mycket att det är höst och allt blir mörkare, för inne i elverket är det alltid mörkt, basen vibrerar och alla dansar utan att titta på klockan.