Bamse är galt och väger över 400 kilo. Han är en av få galtar som finns på Rydberga gård, där han bor lite avskilt från de andra. Runt omkring bökar och småbråkar suggor i olika stadier av en nästan ständigt pågående dräktighet. Det är viktigt att skilja på alla och veta vilken gris som ska göra vad och när.
Katarina Rydén låter oss ta på overall och gummistövlar men det är inte oss hon vill skydda, det är grisarna. Salmonella är en reell fara och i Sverige råder nolltolerans. I andra länder har man gett upp och sjukdomen härja fritt. Inte i Sverige.
- Vi har strikta kontroller och höga krav på oss, de driver upp kostnaderna men ger en större säkerhet så klart. Tyvärr finns det en dubbelmoral i det hela. Köttet blir dyrare och när det sen kommer till att köpa in, från till exempel statligt eller kommunalt håll, så väljer man utländskt ändå för att det blir billigare. Det är fel tänkt om man vill ha grisproduktion kvar i landet.
Ekonomiska omständigheter har gjort det tufft för Sveriges grisuppfödare och besättningarna av djur måste vara stora för att det ska gå runt. På Rydberga föds cirka 6 000 grisar per år, fördelade på 240 suggor. 3 000 av kultingarna stannar på gården för att gå vidare till slakt när de är tillräckligt stora, andra hälften säljs till andra gårdar.
Det är förvånansvärt tyst i stallarna, ända tills vi klampar in. Grisar är flyktdjur och skrämda av vår uppenbarelse springer de skrikande in i närmaste hörn bara för att några sekunder senare komma traskandes nyfiket tillbaka. Kultingarna är söta, de stora vördnadsinbjudande. De är större än vi väntat oss, renare också. På gården finns grisar i alla åldrar, de går från födsel till slakt.
Under Smaka på Tjust hålls gården öppen för allmänheten. Katarina vill visa hur det går till på en modern köttproducerande gård och visa upp den. De kommer inte säljas något utan Katarina och Andreas kommer bjuda på lite inblick istället.
- Vi vill visa att alla djur inte är sällskapsdjur och att det är så här det går till. Man måste ha en realistisk syn på köttdjur och se verkligheten bakom maten. Våra grisar mår bra och har ett bra liv och sen går de till slakt. Det blir ett bra tillfälle att informera och också att visa upp grisarna. Det är fina djur.
Kultingarna skriker på varandra och trängs vid suggans spenar, när hon grymtar till ha de ungefär 20 sekunder på sig att dia, sen får det vara bra ett tag. Det ser lite stressigt ut men de har sin bestämda plats. När den väl är vunnen ändras inte ordningen.
Gården hålls öppen för alla nyfikna under "Smaka på Tjust" och det är mycket att titta på. Vi kan konstatera att grisar är underhållande, och på många sätt intressanta djur.