Lite som Marie Antoinette

Rött och grumligt med en distinkt och unken doft av årgång -68. Nej, det är inte tal om ett vin. Med beskrivningen avser jag Västerviks Socialistförenings så kallade "Socialistiska välfärdsbudget" för kommunen som ankom kommunstyrelsen i förra veckan. Skygglapparna är hårt spända och att få spendera andra människors pengar står högst på önskelistan.Självklart ger sig Socialisterna på den borgerliga regeringen genom att påstå att regeringen inte gör något för att bekämpa krisen. Därefter argumenterar Socialisterna via ledaren och fullmäktigeledamoten Johannes Regell för enorma och icke angivna utgiftsökningar. Summa summarum ska det inom de olika kommunala nämnderna satsas på ökad personaltäthet, upprustning och nybyggnationer av lokaler, ökade bidrag, minskade avgifter och mer pengar till förbrukningsvaror. I den bästa av världar kanske det skulle vara en vision för fler än Socialisterna, men med tanke på att vi befinner oss i en ekonomisk kris går det inte att ta partiet på något som helst allvar.Dessutom ska alla utförsäljningar av kommunal verksamhet stoppas, liksom sådant som läggs ut på intraprenad eller entreprenad. Ett stopp för nya friskolor eller skolor med alternativa driftsformer ska införas. Människors egna initiativ och skaparkraft, frivillighet och valfrihet är främmande begrepp. Där-emot är vokabulären som hämtad ifrån 1900-talets början. För kultur och fritidsnämndens ansvarsområde fastställs att partiet inte vill göra några som helst neddragningar "otänkbart att stjäla en enda krona från en verksamhet som ger arbetarklassens liv färg efter arbetsdagens slut". Men socialister - vems är egentligen skattekronorna? Och vem är egentligen arbetarklassen? Detta diffusa begrepp som det ständigt viftas med men som alla eller ingen faktiskt kan räknas in i.Det är i besparingstider rimligt att rikta blicken över hela fältet av politiska och organisatoriska frågor. Så också politikerarvoden och löner. Socialisterna kräver att kommunens heltidsanställda/arvoderade politiker ska ha en maxlön som en lärare. Inga fantasisummer alltså. I grund och botten är resonemanget lika populistiskt som stora delar av programmet i övrigt. På något vis måste arvoden och löner för folkvalda stå i proportion till vilket ansvar de har.Den andra besparingsåtgärden som partiet vill genomföra handlar om Holiday Club - allt ekonomiskt stöd för detta projekt ska dras in. Här kanske Socialisterna tar hem en halv poäng, men samtidigt inser de ju heller inte att kommunen måste göra vissa investeringar för att göra Västervik till en attraktiv turiststad. Men visst - i en tid av finansiell kris kanske pengarna kan investeras i andra projekt som är mer lämpade än Holiday Club. Men det räcker på långt när att täppa igen kommunens budgethål med dessa pengar och än mindre att finansiera alla de i övrigt vidlyftiga planer som Socialisterna önskar.För Vänstersocialister och kommunister är Regells budgetförslag en dröm att lägga. Dessutom får han en möjlighet att ge etablissemanget en snyting då någon kommunal tjänsteman tydligen inte bistått med uppgifter om vad Socialisternas budget ska kosta. Säkert uppmuntras dessa intressen i leden och tydligen har plakatpolitiken en lockelse för en del. Värt att notera är det faktum att Socialisternas marsch på första maj lockade fler än Socialdemokraternas och LO:s. Missnöjesröster i kombination med den ekonomiska krisen, gör att vi nog inte kan se Socialisterna som uträknade inför nästa kommunalval. Med tanke på hur verklighetsfrånvänt detta budgetförslag är får vi då sannerligen hoppas att partiet inte blir tungan på vågen i fullmäktige efter 2010.Folket svalt och nöd rådde - världsfrånvänt frågade, enligt legenden, den franske drottningen Marie Antoinette varför folket inte åt bakelser. När Sverige och världen befinner sig i finansiell kris - svarar Socialisterna i Västervik med att kommunen ska spendera pengar vi inte har.De värderingar den gamla drottningen stod för är säkert främmande för Socialisterna men något gemensamt har Apell-Regell och Marie Antoinette. Det är skygglapparna som hindrar dem från att ta del av vad som sker i deras omvärld och viljan att spendera mer än nödvändigt av andra människors pengar. Hur vi än vänder och vrider på skattebeskedet är trots allt de pengar vi betalar i skatt varken Johannes Regells eller Anders Borgs. De är våra - skattebetalarnas.

Lite som Marie Antoinette

Västerviks Socialistförening lämnade i förra veckan in sitt budgetförslag till kommunstyrelsen. Ola Mårtensson recenserar förslaget i kolumnen.