Pauli och Linda Åkerman visar runt i den lilla stugan. I stora rummet finns soffor och i det inre rummet en säng. Här finns plats för tre personer samtidigt, två i bäddsoffan och en i sängen.
Det var i höstas som de började fundera:
– Vi såg människor som sov utomhus i Västervik. Och när det började bli höst och kallt undrade vi hur länge de skulle fortsätta sova ute.
Pauli och Linda Åkerman bestämde sig för att göra något. De ägde ju en liten stuga som stod tom. Kanske kunde de erbjuda övernattning för de som inte hade någonstans att bo.
Och så blev det. Sen en dryg månad tillbaka erbjuder de övernattning till hemlösa. Oftast brukar de få ett telefonsamtal vid 18-19-tiden på kvällen. Sängen brukar vara första anhalten för de flesta övernattande gästerna. Det händer att de somnar ganska direkt.
På morgonen får gästen följa med in till stan igen, ofta till LP-verksamheten på Fiskaregatan där det serveras frukost tre vardagsförmiddagar i veckan.
– På LP får de all hjälp de behöver. De som arbetar ideellt där kan väldigt mycket, så det händer att vi ringer och frågar om saker, säger Pauli.
Pauli och Linda samarbetar också med Västervikshjälpen.
– Vi har fått jättemycket hjälp från Västervikshjälpen. De har fixat en toalettvagn med dusch som vi får låna. De kommer till och med hit och städar den åt oss. De hjälper också till att tvätta sängkläder om vi vill ha hjälp med det, säger Linda.
Finns det många hemlösa i Västervik?
– Det är jättesvårt att veta, det är ett stort mörkertal. Till oss kommer fem, sex, sju personer. Det finns några som ständigt inte vet var de ska ta vägen. De syns på stan om man tittar lite extra, säger Pauli.
De berättar om ett telefonsamtal. En person hade hittats sovande utomhus under en buske mitt i vintern med en kroppstemperatur på 35 grader. Akuten ringde till Linda och Pauli och frågade om de kunde hjälpa. De ställde så klart upp.
Pauli och Linda har erbjudit sin hjälp i drygt en månad. Numera känner många till vad de gör. De får inte bara telefon från sjukhuset utan även från anställda på kommunen och kriminalvården.
De är noga med att de som övernattar är drogfria.
– Än så länge har vi inte fått ringa polisen. Det har aldrig varit något tjafs, men det har hänt att vi har sagt nej när någon ringer, säger Pauli.
Linda och Pauli har engagerat sig ideellt förut. En tid tog de hand om kvinnor med skyddad identitet på uppdrag av Malmö stad. Kvinnorna fick komma och bo i ett hus i Ankarsrum. Där fick de stanna högst tio dagar.
När de öppnade upp sin stuga för hemlösa i december dröjde det inte länge förrän tidningen skrev en artikel om Vinternatt. De fick plötsligt många samtal och förfrågningar.
– Många ville hjälpa till och frågade vad vi behövde. I början fick vi så mycket skänkta kläder att hela soffan var full, det gick inte att sitta i den, säger Pauli och tittar mot hörnsoffan inne i vardagsrummet.
– Vi brukar säga att det är lättast att swisha en slant för då kan vi köpa det som behövs.
De upplever att det fortfarande finns ett stort behov av varma skor, i alla storlekar.
– Många behöver också telefoner, så vi vill gärna ha gamla mobiltelefoner, Nokia 3310 går bra. Mobiltelefoner är lätt att tappa och det är lätt att de blir snodda. Samtidigt är telefonen den sak som de behöver allra mest, säger Linda.
De har också fått gåvor från företag. Före jul fick de närproducerad mat och 1 200 ägg från Mommehåls gård.
– Då gjorde vi i ordning julklappspåsar och alla på LP-verksamheten fick stekt ägg på frukostmackan, säger Pauli.
Övernattningsstugan Vinternatt är öppen till den 15 april, som det ser ut just nu.
– Under den här tiden har vi upptäckt att övernattning inte är det största behovet. Socialen är väldigt bra på att fånga upp och erbjuda bed and breakfast eller en liten lägenhet till de som behöver. Hit till oss kommer de som trillar emellan, säger Linda.
De menar att det finns ett extremt stort behov av att få hjälp.
– Vi vill visa dem att det finns ett annat liv. De får följa med oss när vi gör saker, när vi ska hämta skänkta kläder till exempel. Ibland följer de med, ibland orkar de inte. Kanske kan vi visa dem att det finns något annat, att det finns andra människor och att folk bryr sig.
Linda och Pauli upplever att många är väldigt ensamma och vill hitta på saker.
– Vi skulle gärna ta emot biljetter till olika evenemang och gärna biobiljetter, så att vi kan göra saker tillsammans, säger Linda.
– De behöver få ett sammanhang, säger Pauli.
Om man varit ensam länge är det lätt att bli lite skygg, menar Pauli.
– Många behöver träffa folk och bryta isoleringen. Till slut kanske de märker att det inte är så farligt att prata med andra, att det till och med är kul, säger Pauli.
Därför ordnar Pauli och Linda nu en spa-kväll på LP-verksamheten i samarbete med Pingstkyrkan. Två frisörer och en massör erbjuder sina tjänster gratis och en kock kommer laga mat åt gästerna. Dukar och porslin lånar Västervikshjälpen ut.
– Bara för att de har det som de har det, så betyder inte det att vi inte kan äta gott tillsammans och ha en spakväll, säger Linda.
Pauli och Linda hoppas nå ut fler, även de som sitter hemma och kanske mest är ensamma.
– Många har varken sociala medier eller telefon, så det är svårt att nå ut till dem.
Pauli och Linda säger att de har börjat lära känna alla som kommit och övernattat i den lilla stugan.
– De märker att våra motiv är helt rena. De har tillit till oss och vet att vi finns där för dem. Många ber inte om hjälp men de har faktiskt börjat fråga oss.
Linda berättar om en gång. En man ringde och frågade om hon hade skarvsladd och batterier, han hade fått en lägenhet. En annan gång följde de med en kvinna till optikern. Och Linda har också fått frågan från en person som vill följa med när Linda hittar på något.
Första kontakten innebär ofta fika.
– Fika är bra, fika är skitbra. En gång visste vi inte var vi skulle sitta, så vi slog ner oss i en soffa en kort stund inne vid provhytterna på Busfrö, berättar Linda.
Det händer också att de besöker LP-verksamhetens frukostar, det är ett bra ställe att ta en kaffe och prata.
Paulis och Lindas initiativ för hemlösa är helt ideellt. Därför tycker de att det är viktigt att det inte blir för organiserat, att det fortsätter att kännas lätt och kul.
Pauli hoppas att tilliten kommer ge resultat så småningom.
– Till slut kanske det till och med leder till att de säger ja till ett behandlingshem, säger han.