John är döpt efter John Deere-traktorn på gården. Den lilla dovhjortskalven stod där en dag vid kvigorna på höjden bakom ladugården.
- Korna var lite fundersamma första tiden, men nu är John en i familjen, säger Christer.
Först upptäckte han och hustrun Sara att hästarna betedde sig lite upphetsat och oroligt.
- Först trodde vi att det var vildsvin i farten.
Senare förstod de att de var John som sökt sig till gården. När det inte gick att bli kompis med med hästarna så försökte John med kvigorna som stod där och mumsade i kohagen. Och där blev han välkomnad.
- Nu är han som en i familjen. Han äter med korna och sover i halmen bakom plåtskjulet. Han är inte särskild rädd, jag har varit så nära som två meter, berättar Christer.
Han hörde i byn att folk hade hittat en drunknad dovhjort vid Solstadström, och det kan ju tänkas att det var Johns mamma. Mamman kan också ha blivit trafikdödad eller kanske skjuten.
Det händer då och då att dovhjortskalvar som av en eller anledning blivit ensamma söker sig till tamdjursbesättningar.
- Det är inte särskilt ovanligt att ensamma dovhjortar som inte hittar sin flock söker sig till andra djur, men det händer bara med dovhjortar, som är särpräglade flockdjur, säger numera pensionerade jaktvårdskonsulent Bengt Andersson.
Vad som kommer att hända med lille John i fortsättningen är svårt att säga. Han får givetvis stanna med korna så länge han vill.
- Men det kan hända att han plötsligt ger sig iväg en dag för att söka efter andra dovhjortar, säger Bengt Andersson.