Det är Hans-Bernhard Lange från Hamburg som hälsar på sin släkting Franz von Limburg Stirum på Vinö, en halvö i Gudingens norra ända.
- Rådhuset och trappan är i stort sett det enda jag känner igen från mitt besök i Västervik. Det är en mycket vacker stad, men den har helt ändrat utseende på åren som gått.
- Det är första gången jag återvänt till Sverige, säger Hans-Bernhard Lange.
- Min liftarkompis däremot - Peter Rheinlänter - blev så förtjust i Sverige att han numera har ett hus i Lima i Dalarna.
Att lifta i Sverige var inte enkelt år 1954. Att komma från Tyskland kanske inte var det mest populära heller just efter kriget.
- Men vi fick ett väldigt fint mottagande vart vi än kom, minns Hans-Bernhard Lange. Exempelvis hade vi förgäves letat ett vandrarhem i Halmstad när polisen bjöd in oss att sova i häktet och sedan bjöd på en fin frukost på morgonen.
År 1945 hade Franz von Limburg Stirum fått fly från västra Preussen när Ryssarna kom och tog över.
- Mamma var svenska och hon ägde herrgården i Storebro, berättar han.
- Den gården sålde vi och köpte Stora Rätö och Gläntan i Jenny. På Stora Rätö försökte sig min far Friedrich Wilhelm på att föda upp får och hade över 200 tackor på ön. Det gick inte så bra så småningom köptes ön av en pälsfabrik i Tranås och pappa blev kvar som förvaltare.
Det var till Stora Rätö som de tyska pojkarna skulle.
- Vi fick hjälp att hitta rätt buss ut till Kuggviken och så blev vi intervjuade i Västerviks-Tidningen, se på urklippet här, säger Hans-Bernhard Lange. Vi fick till och med motsvarande 20 D-mark av reportern och pengarna sparade vi och använde till tågbiljett ner till Malmö på hemvägen.
Ute på Stora Rätö hjälpte de till med höskörden och umgicks med släktingarna. Under söndagen besökte han och Franz von Limburg Stirum Stora Rätö och träffade Roland Westerberg, 86 år, som arbetade tillsammans med Franz pappa och som fortfarande tillbringar mycket tid på ön.
- Det var svårt att lifta i Sverige, men lätt på kontinenten så jag liftade runt mycket i Italien och Österrike tills jag tog eget körkort, säger Hans-Bernhard Lange, som inte fick något arvode den här gången...