Lennart Weidinger var i lördags förmiddag nära att dödas av en rasande vildsvinsgalt under jakt i skogarna kring Hummelstad tillsammans med sju kamrater i jaktlaget. Man skulle jaga vildsvin, samt kron- och dovhjort.
– Fem man satt på pass medan jag och en annan jägare gick med våra hundar. Jag gick med min 1,5-åriga wachtel Freja. Plötsligt hörde jag Freja stå och skälla intensivt.
Freja stod en bit bort, mitt i en nyröjd tallplantering med mycket god sikt.
Eftersom varken Lennart eller kompisarna över huvud taget skjutit på något djur kunde det inte vara något skadat djur Freja skällde på. Och oskadade djur brukar alltid fly undan människor. Därför gick Lennart mot sin hund utan att ha gjort geväret skjutklart.
– Jag går fram mot Freja. Plötsligt, på bråkdelar av en sekund, flyger ett stort brunt monster upp ur björkriset bara några meter från mig, med två elaka ögon stirrande rakt in i mina!
Det var en jättelik, cirka 150 kilo tung, vildsvinsgalt. Den kom nu flygande, som ett expresståg, rakt mot Lennart.
– Jag hann inte reagera alls. Jag minns bara att jag hann tänka "det här händer inte mig på riktigt, det är bara en otäck dröm" innan vildsvinet slog mig till marken.
Attacken var högst verklig. Den rasande galten högg Lennart i ljumsken med tänderna och högg och slet samtidigt gång på gång med sina långa, jordiga betar på insidan av Lennarts vänsterlår.
– Han kastade mig fram och tillbaka som om jag vore en trasa. Attacken var över på mindre än 30 sekunder. När jag reste mig igen kände jag ingen smärta alls, bara att den rann något varmt ned över vänsterbenet. Jag förstod att det var blod. Flera gånger under attacken försökte Freja hjälpa husse genom att bita galten i rumpan.
Via jaktradion larmade Lennart kamraterna och sade att han skulle försöka ta sig tillbaka till sin bil.
– Jag går så länge jag orkar, tänkte jag.
Lennart Weidinger nådde bilen, strax innan alla kamrater skärrade kom rusande. En av kompisarna skjutsade Lennart ut till E 22:an där ambulans mötte upp och körde Lennart till Västerviks sjukhus. Där blev han omgående nedsövd för att två av vildsvinsbetarna uppslitna, djupa sår i hans lår skulle kunna behandlas.
– Du hade en enorm tur som överlevde. Hade huggen tagit bara tio millimeter längre upp i låret hade pulsådern slitits av, sade kirurgen när han vaknade upp.
Lennart får nu ligga med såren öppna och chockbehandling med penicillin via dropp. Först i slutet av veckan törs läkarna sy igen de med trådar i kanterna redan förberedda, djupa såren, utan risk för allvarlig infektion.
Fram till dess sitter Lennart i sjukhussängen med sin bärbara dator och letar på nätet efter jaktbyxor, speciellt förstärkta med urstark kevlar som vildsvinsskydd i grenen, att ha på sig vid nästa vildsvinsjakt.