En bild från nattklubben Inferno i Västervik.
Maria Karlsson mötte sin mans blick på krogen
Vi träffades i augusti 1995 på Inferno/Hamnkrogen. Han stod vid Black Jack bordet och jag var på dansgolvet. Våra blickar möttes och så var det med det!
STOCKHOLM 20180809
Ett par händer håller ihop.
Foto: Vilhelm Stokstad / TT / Kod 11370
Linnéa Johansson träffade sin man av en slump på Facebook
Vi hittade varandra i en stor Facebookgrupp av en slump. Vi började chatta och fann snabbt intresse för varandra. Med cirka 25 mil emellan oss kändes det osäkert om vi någonsin skulle ses. Men efter en dryg månads chattande så bestämde vi oss för att träffas och han åkte till mig en torsdag, vi kan ju säga som så att det slog gnistor direkt och på söndagen när han åkte hem blev vi ett par. Detta var i juli och i december så valde jag att flytta till Västervik.
Juli 2025 firar vi 12 år tillsammans och har fått tre fantastiska barn ihop.
Tänk att få ett meddelande av en slump och det ledde till en familj och snart 12 år tillsammans? Helt otroligt!
Frida får fjärilar i magen när hon ser på sin man.
Frida Björk och hennes man hade spanat in varandra samtidigt
Jag och min sambo möttes på en förfest hos en gemensam kompis. Jag hade spanat in honom i många år innan men inte riktigt tagit steget eller vågat gå fram till honom. Men det jag inte visste då var att han kollat in mig också! Men en kväll i februari för 2 år sedan så fick jag plötsligt en notis på telefonen och då va det han som lagt till mig på Snapchat. Vi började skriva direkt och bara några dagar senare så bjöd han ut mig på middag och sen den dagen (11/3) så har det varit vi. Man kände direkt vid första ögonkastet att det var vi som skulle leva ihop. Fjärilarna bara fladdrade i magen och det gör de fortfarande när jag tittar på honom. Nu sitter vi här i vår första gemensamma bostad men det är inte bara vi som bor här utan för några månader sedan så fick vi vår älskade son ihop och ingen är lyckligare än vi. Jag är så glad tacksam över att han vågade ta steget och att vi nu är en liten familj ihop.
7-Eleven i Västervik.
Michael Lundgren mötte Sara vid hörnet av 7-Eleven
2014 arbetade jag som tidningsbud i Västervik. Då hade jag inte fått något eget distrikt än, utan hjälpte till där jag behövdes. På min födelsedag den 25/11 skulle jag bli upplärd på distriktet vid Viborg då hon som hade det distrikt skulle vara ledig några dagar. Tidigt på natten träffade jag Sara vid hörnet av 7-Eleven. En mycket trevlig och pratglad tjej som verkligen kunde sitt yrke. Vi hade en fantastisk natt tillsammans där vi sprang upp och ned för trappor i ett perfekt samarbete.
Någon dag efter plingade det till i min mobil, det var ett sms från Sara som skrev att hon tyckte att vi hade haft det mycket trevligt tillsammans och undrade om jag ville ta en fika med henne någon dag. Jag svarade att jag gärna träffar henne igen och vi möttes på Nilssons konditori. Under den långa fikastunden började jag fatta tycke för henne och vi avslutade kvällen med en mycket kylig promenad i stadsparken, där vi stannade vid dammen och pussades en lång stund. När vi väl kom där ifrån var jag så nedfryst att jag darrade som ett asplöv.
Denna träffen blev till fler träffar. Om nätterna när jag egentligen var ledig så tog jag mig ändå ut till 7-Eleven och hjälpte henne bli klar snabbare. Till slut hade jag varit där ute så mycket att jag kunde hela distriktet utantill.
Ibland stannade vi till en stund i någon trappa och kramades. Oftast stod vi vid trafikljusen på Albert Tengers väg efter arbetspasset var slut och pratade långa stunder.
När jag väl fick mitt egna distrikt så hindrade det inte mig från att cykla bort så fort som möjligt efter att jag var klar för att träffa henne och hjälpa henne den sista biten. Nu har vi varit tillsammans i drygt 10 år och gjort många fina resor tillsammans. Vi är sambos i dagsläget.
Mattias träffade sin stora kärlek och bästa vän.
Mattias Berg hittade sin stora kärlek genom hennes bror
Vi träffades av en slump – eller kanske var det ödet som ledde mig till henne. Genom en vänskap med hennes bror fick jag en inbjudan, en enkel gest som skulle förändra mitt liv för alltid. Jag minns första gången jag såg henne där, på hennes föräldrars landställe. Solen glittrade i hennes hår, och hennes leende var som en varm sommardag. Det var något med henne, något som genast fångade mig, något som fick världen att sakta in.
Sedan den dagen har hon varit min stora kärlek, min bästa vän, min klippa i alla livets stormar. Hon är den som får mig att skratta när jag behöver det som mest, den som förstår mig utan att jag behöver säga ett ord. Att få åldras vid hennes sida är en gåva – en fröjd jag aldrig tar för given.
Vi har byggt ett liv tillsammans, delat glädje och sorger, drömmar och verklighet. Och genom allt har hon varit min trygghet, mitt hem. Varje dag med henne är en påminnelse om att kärleken inte bara är något man finner – det är något man vårdar, något som växer sig starkare för varje år som går.
Om det var en slump att vi möttes, så var det den vackraste slumpen i mitt liv. Och jag skulle välja henne om och om igen, i detta liv och alla som följer.
Pojken i körsbärsträdet skulle bli Anettes man.
Anette Karlssons barndomsvän blev senare hennes man
När jag var tolv år hyrde min mamma och pappa en sommarstuga utanför Västervik. På granngården några kilometer ifrån fanns en bondgård som hade mjölkkor. Första gången vi var där på besök, satt det några killar i ett körsbärsträd och gjorde sig till. Inte visste jag då att en av dem var min blivande man. Vi umgicks som kompisar i ett gäng några somrar, men sedan kom tonåren emellan med annat skoj än att vara på landet. Men 1983 så var sommaren på landet kul igen och under höskörden så fann vi kärleken till varandra. År 1984 gifte vi oss och kärleken består och sommarstugan är nu vårt hem där vi uppfostrat 3 barn.
Eva fick ett par starka armar runt sig på dansgolvet och dagen efter lyckades hon leta rätt på honom.
Eva Svensson lyckades hitta mannen med de starka armarna
Jag och min kompis Thina satt i mitt vardagsrum i Västervik och pratade. Det var påskdagen den 26 mars 1978. Mina flickor var hos sin pappa. Vi var skilda sedan ett antal år.
Thina ville att jag skulle följa med ut till diskoteket "Donkan" på kvällen. Jag var väl inte överdrivet entusiastisk, men lovade att följa med.
När vi kom dit var det ganska mycket folk som dansade och höll igång. Vi satte oss i ett bås med några av våra vänner. Thina tyckte att vi skulle gå upp och dansa. Väl på det lilla överfulla dansgolvet la vi märke till ett gäng glada killar som hoppade och skuttade i takt med musiken. Vi hamnade bland dem efter några låtar.
Då la diskjockeyn på en lugn låt och jag fann mig omsluten av ett par starka armar. Killen var 30 cm längre än jag. Men något hände där och då. Vi satte oss i ett bås och drack lite öl. Dansade några gånger. Han berättade vad han hette och att han bodde på en bondgård. Hans bror var polis. Sedan var kvällen slut. Vi gick ut och stod utanför och pratade. Rätt som det var skulle hans gäng åka hemåt. Vi skildes efter en varm kram. Thina och jag gick hem till mig för att sova. Vaknade på annandagens morgon och kunde inte få den stora killen ur huvudet. Thina föreslog att vi skulle försöka ringa honom. Vilket inte var så himla lätt. Vi visste ju inte vilket nummer han hade. Fram med telefonkatalogen och söka under Vimmerby, Svensson, lantbrukare. Det gick sådär.
Två som kunde vara aktuella.
Vi började då leta efter en polis som hette Svensson.
Hittade till slut en som hade nästan samma telefonnummer som en av bönderna. Jag ringde med vilt klappande hjärta för att fråga om de visste någon som hette Leif Svensson. Det var rätt! Det var Leifs bror. Jag fick rätta numret till Leifs föräldrar. Ringde dit och han var där.
Vi pratade i ungefär en timme. Han skulle bli skjutsad till Skenäs av en av kompisarna senare på dagen. Han frågade om jag ville följa med. Självklart ville jag det. De hämtade mig och under resan till Skenäs så blev jag jättekär. Fick hans telefonnummer och lovade ringa. Det dröjde någon vecka, men efter det var det tätt mellan samtalen.
Nästa gång vi sågs var valborgsmässohelgen. Då blev det kärlek från båda håll.
Efter det var det vi och så har det förblivit. Jag och flickorna flyttade ihop med honom i hans föräldrahem efter ett år.
Vi gifte oss och fick två pojkar så småningom.
När Marianne skulle renovera sitt hus blev hon kär i snickaren.
Marianne Stockman föll för sin snickare
I början av 2000-talet blev jag arbetslös, jag var en 56-årig singelkvinna och tog chansen att flytta ut på landet. Jag köpte en gammal skola, flyttade in i december 2004. I januari 2005 kom Gudrun och bekräftade det jag redan visste – att skolan behövde mycket omvårdnad och renovering.
Den 14 januari 2005 ringde jag närmaste byggfirma och den 15 januari kom HAN för att se vad som behövde göras. Vi blev ett par efter cirka ett halvår😃 Jag fick honom att börja spela golf och under åren har vi åkt runt i husbil i Sverige under säsong och spenderat vintrarna på golfresorter i Spanien.
Vi renoverade i cirka 10 år, sen sålde jag skolan och flyttade ihop med snickaren där vi fortsatte renoveringssamarbetet.
Efter ytterligare 10 år såldes hans bostad och vi flyttade till Loftahammar där vi nu renoverar🙃. Vi firade 20 år här den 15 januari 2025.
Många par har nog träffats på Stadshotellet i Västervik genom åren.
Anonym: Hans tuggummi fastnade i hennes hår, sedan dess är de ett par
Min blivande fru och jag träffades på dansgolvet, Stadshotellet i Västervik.
Det var populärt att dansa där på sjuttiotalet.
Min fru hade ett stort och yvigt hår och jag hade ett tuggummi av märket Stimorol i min mun. Plötsligt hade jag fastnat med tuggummit i hennes hår!!
Därmed var vi fästa vi varandra, i femtio år hittills!´
Mannen såg att hans drömmars kvinnas man hade dött. Sedan hörde hon av sig.
Anonym: Livet kom emellan dem – återförenades efter 60 år
Det var i mitten av sextiotalet som jag efter militärtjänstgöring fick jobb i en industri, där gick hon med order till olika avdelningar. Eftersom jag var uppvuxen på ett lantbruk på landsbygden långt ifrån grannar och jämnåriga var jag lite blyg.
Men vi träffades några gånger och hon var rar snäll samt enkel att prata med.
Industrijobbet var inte det som jag tänkt mig hela livet så det togs ett trafikkort och dröm om chaufförsjobb. Blev egen företagare och jobbet tog väldigt mycket tid så vi gled ifrån varandra.
Några år senare sågs bröllopsfotot i VT med henne och hennes man. Försökte intala till mig att hon hade det bättre hos honom än en som var "gift med sitt jobb".
Tidigt 20-tal kom vi på samma datakurs, hon var gift och jag hade en sambo, med det var något visst med henne. Min sambo som var några år äldre, avled efter en tids sjukdom, ännu några år senare.
Vid en bussresa med syster och svåger till Stockholm för att hälsa på bror samt systerdotter var HON och en väninna med på bussen. Det var svårt att sluta tänka på henne och med risk att hennes man blir svartsjuk skickade jag ett sms att det var roligt att ses på resan och hoppades att hon hade det bra.
Hon svarade artigt.
Ännu några år senare sågs i VT en dödsannons att hennes man hade avlidit hastigt. Kände medkänsla med henne och hennes barn samt barnbarn.
Alla hjärtans dag för tre år sedan kom tanken att skicka en hälsning till henne, men när jag funderade kom sms från henne. Det var telepati. Ringde henne och vi träffades lite sporadiskt i början, hon måste ju ta hänsyn till barn och barnbarn. Men mer och mer sågs vi och nu ses vi varje helg.
Vi kompletterar varandra väldigt bra och vi gör bil- och bussturer samt lyssnar på samma musik. Ordentligare samt omtänksammare kvinna finns nog inte.
Gamla Slottsholmen, här från 2014.
Gunilla Polla mötte sin man mitt i karnevals-yran
Min man och jag träffades den 14/6 1986 på ”gamla” Slottsholmen. Det var karneval i Västervik och riktig karnevalsyra med parad och allt. Det var tider det! På den tiden bodde vi i Norrköping respektive Linköping. Numera bor vi i Västervik. Cirkeln är liksom sluten och här stortrivs vi, men saknar karnevalen!
Kärlek kan uppstå lite var som helst, till exempel i Överum.
Mariana Kellgren blev tillsammans med killen hon gillat sedan hon var 11
Det var sommaren 1990 och jag hade precis gått ut grundskolan och fick tillsammans med en kompis jobb en månad på Elmotor i Överum. Där jobbade Jan som jag smygtittade på under denna månad och till sist vågade jag prata med honom och den 9/7 blev vi ett par och är det fortfarande. Men det var inte första gången jag var förtjust i honom för det var jag en period redan när jag bara var 11 år.
Kan man hitta sitt livs kärlek på McDonalds? Ja tydligen!
Rebecca Sernfalk mötte sin stora kärlek på McDonalds
Min och min sambos historia är kort men lite kul och berätta. När folk brukar fråga hur vi träffades så brukar jag säga ”Vi träffades på McDonalds”.
Jag jobbade nämligen där och han kom in kl 13 varje dag och köpte kaffe med sina arbetskompisar. Vi var jämngamla sedan innan så jag visste vem det var men jag och min arbetskompis började skoja om ”blir du tillsammans med honom så blir jag avundsjuk”.
I samma veva började vi ses ute på krogen på helgerna så vi tog kontakt via sociala medier.
Men jag vill ändå säga att det var klockan 13 varje dag som blev det där lilla extra då det pågick under en längre tid innan vi vågade ta steget längre.
Min chef sa även då ”Rebecca jag kan släcka ner hela restaurangen för du lyser upp hela restaurangen när han kommer in”.
I år firar vi 16 år tillsammans och har villa och två barn. Så vill säga att det lyckades bra :)