När det begav sig de där vinterdagarna för 35 år sedan var det säkert jobbigt för många. För snöröjare som fick långa arbetsdagar, för jobbpendlare som inte visste om de skulle ta sig till jobbet och för äldre, ensamma som var rädda för att bli insnöade.
Men tiden polerar ju ofta bort de mörka nyanserna av våra minnen. De läsare som kommenterade artikeln på vår Facebooksida verkar i vart fall minnas de snörika och kalla dagarna med värme. Det ska tilläggas att ett och annat minne från den snörika vintern 1985 också smugit sig med:
– Ojojoj, jag byggde igloos och åkte pulka dagarna i ända, skriver till exempel signaturen El Cid.
– Nyligen nerflyttad från Norrland då. Tog Saaben som jag hade då och körde rätt ut i "kaoset" och gasade. Det var kul, skriver Christina Nibelius.
Efter årets snöfall hördes kommentarer från norrlänningar som tyckte att invånarna i huvudstaden inte klarade av ett ordentlig snöfall. I Tjust är det istället landsbygdsbor som har roligt åt stadsbor:
– En av de snörika vintrarna skapade ett roligt minne. Vi som gick på Åbyskolan i Gamleby kom alla fram till skolan, från skärgården och alla samhällen på landsbygden som tillhörde Åbyskolans upptagningsområde. Däremot stängde Norra högstadiet och Ludde för att ungdomarna i Västervik inte kunde ta sig till sina skolor, skriver Sofie Alvarsson.
Vintern 1987 fick skärgårdsbarnen dock lite extra hjälp. De flögs in från öarna med helikopter, och fick sedan bo på fastlandet ett tag, berättar Sofie Alvarsson vidare.
Att klara vardagslogistiken under de snörika vintrarna tycks ha varit en utmaning:
– Jag arbetade som distriktsköterska och hade jour lördag och söndag. Efter mitt besök på Ludvigsborg var bilen totalt gömd under snön så efter det blev det bandvagn i tre dagar, skriver Anita Blom.
Mari Lilja modifierade en sparkstötting för att ta sig fram:
– Jag köpte en spark och monterade på en barnsits till en cykel. Inga bussar gick. Kom alltid försent till arbetet då dagis inte öppnade tidigare och det tog tid att pulsa sig genom snön...
Några hade lite tristare minnen av snön.
– Skulle åka till jobbet på andra sidan stan och bussar gick såklart inte. Det blev till att gå och pulsa i snön och när jag kom till jobbet fick jag en utskällning av chefen för att jag var sen. Glömmer det aldrig, skriver Susanne Clintholt.
Det är tveksamt om de snörika dagarna 2022 kommer att producera lika många minnen om 35 år.