Lars svåra tid efter olyckan

"En person uppges vara allvarligt men inte livshotande skadad". En vanlig uppgift i en tidningsnotis om en trafikolycka. Bakom notisen döljer sig dock ofta att livet radikalt förändras för den drabbade.
- Jag är en av dem. Det går inte att gräva ner sig men det känns väldigt tungt att inte kunna röra på sin vänstra arm.

Två Taube och en Bellman. Jonny Gladh, Lars A Johansson och Christoffer Lindahl gick för ett par år sedan på Visskolan i Västervik. De bildade gruppen Två Taube och en Bellman och har flera gånger återvänt till Västervik för att uppträda.Arkivbild: MARCUS ERIKSSON

Två Taube och en Bellman. Jonny Gladh, Lars A Johansson och Christoffer Lindahl gick för ett par år sedan på Visskolan i Västervik. De bildade gruppen Två Taube och en Bellman och har flera gånger återvänt till Västervik för att uppträda.Arkivbild: MARCUS ERIKSSON

Foto:

Västervik2006-11-28 00:25
Lars A Johanssons främsta arbetsredskap är gitarren så det är lätt att förstå bitterheten i hans röst. Visst kan han fortsätta studera, dikta, skriva låtar och sjunga. Men gitarren ligger där i sin låda.
För ett par år sedan gick Lars på Visskolan i Västervik. Där träffade han bland annat kompisarna Jonny Gladh och Christoffer Lindahl. De bildade trion Två Taube och en Bellman. Alla har studerat vidare, Lars på universitetet i Uppsala, men trion har flera gånger återkommit till Västervik för framträdanden. Stipendierna har varit flera och framtiden såg ljus ut.
Men en tidig söndagsmorgon i augusti förändrades mycket för Lars A Johanssons del.

- Jag sitter tillsammans med fyra andra i en bil på väg hem. Vi var på väg hem från en festival i Lindesberg och hade bara en mil kvar när olyckan var framme.
Klockan var fyra på morgonen och föraren tappade kontrollen över bilen som voltade flera varv. En bakdörr åkte upp och Lars slungades ut i naturen.
- De andra klarade sig mirakulöst nog med blåmärken medan jag landade på min vänstra axel och drabbades av en svårartad axelfraktur och nervskador i hela vänstra armen.
Många dygn blev det på Akademiska sjukhuset i Uppsala och Lars har genomgått flera operationer.
- Jag vet inte hur mycket känsel jag eventuellt kan komma att få tillbaka i min arm och fingrar. Men jag får räkna med en lång rehabilitering.

Hur långt den räcker vet ingen i dagsläget. Lars själv nämner att det trots allt var tur att det stod en buske vid sin nedslagsplats och inte en sten eller annat.
- Jag har fått ett fint stöd från vänner och anhöriga.
- Men jag har råkat ut för en musikers mardröm. Att plötsligt inte kunna spela. Och jag kan inte säga annat än att det naturligtvis känns väldigt tungt.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om