Lars Leijonborg varvar ner i Odensvi

Lugnet har infallit och kamerablixtrarna har slutat smattra i den förre Folkpartiledarens närhet. Som offentlig person är han van vid mediabruset och omställningen från att vara den uppassade politikern Leijonborg till privatpersonen Leijonborg har bitvis varit svår. - Att avgå är ett stort projekt. Man måste skaffa nytt telefonabonnemang, internet och tänka på sitt pensionssparande. Det är saker som jag aldrig ens har funderat över tidigare. Det har bara varit att säga till en medarbetare för att få sådant ordnat, säger han. - Sedan har det tagit några dagar att skriva tackkort till alla som har hjälpt mig under åren, tillägger han. På frågan varför han valde att hoppa av politiken så svarar han kort med motfrågan "varför inte". - Någon gång måste man sluta. Ingen har hållit på i svensk toppolitik lika länge som jag, säger han. Hans politiska karriär tog fart 1971 då han blev ordförande i Folkpartiets ungdomsförbund. Något alternativ till att han skulle bli liberal fanns inte enligt honom själv. - Jag kunde inte bli konservativ för jag är för reformer. Och jag kunde inte bli socialist. Jag var nästan antikommunist på grund av vänner från Baltikum, säger han. I politiken har han alltid värnat om att göra det bättre för de som har det svårt. Och särskilt internationella frågor har legat honom varmt om hjärtat. Bland annat genom viljan att ställa upp för fattiga länder och att kämpa för människor i diktaturer. I dag kompromissar han och smakar lite på kaffebrödet till fikan. Hälsan är något som Lars Leijonborg har börjat fundera på efter karriären. Och han tänker på vad han stoppar i sig. - Jag vill motionera mycket. Och jag har börjat anstränga mig för att laga nyttig mat, säger han. Tidigare när han arbetade som partiledare och minister blev det enormt många representationsmiddagar. Och det fanns alltid några nybakade bullar eller kakor som väntade när han kom på besök till olika platser. Men nu har han försökt vända den trenden. Promenaderna och joggingturerna i Odensviskogarna i sommar har resulterat i att han har tappat sju till åtta kilo. Motion och matlagning är alltså två nöjen för Lars Leijonborg. Men även ett litet intresse för plantering har uppkommit. - Efter skilsmässan för fem år sedan har jag fått lov att lära mig att plantera. Lite blommor planterar jag. De här har jag gödslat, säger han och visar upp sina rosor på framsidan av det röda torpet. Boendet i Odensvi köpte han med sin fru i början av 1990-talet. Han berättar att de ville kombinera lägenheten i Stockholm med genuin landsbygd. - Vi var ute efter det riktiga landet. Inga reklamskyltar. Torpet passade in på våra kriterier och vi blev förälskade i stället, säger han. Sedan dess har han varit där varje sommar. Han varit ledig tidigare somrar men först nu kommer hans första riktiga semester. - Jag har varit ledig tidigare. Men nu är det annorlunda. Jag är ansvarsbefriad och det är avkopplande. Han berättar att sommaren för politiker och i synnerhet partiledare består av två saker. Man ska förbereda sig för Almedalsveckan och så ska man skriva ett sommartal. - Man ska helst ha med sig något nytt i de här talen. Något utspel. Alla mina sommartal har skrivits här, berättar han. Mest minnesvärt av hans sommartal är förmodligen det ute på Gränsö i augusti 2002. - Jag började dagen med att måla den nya dörren till uthuset. Sedan åkte jag till Gränsö och presenterade ett integrationspolitiskt handelsprogram, berättar han. Det gick ut på att man ska kunna någorlunda svenska för att kunna få medborgarskap. Enligt Leijonborg finns den regeln i praktiskt taget alla EU-länder. Talet fick stort genomslag och opinionssiffrorna steg efter några dagar. I valet fick Folkpartiet 13,3 procent av rösterna och Lars Leijonborg fick smeknamnet Leijonkungen i pressen. 2007 bestämde sig Lars Leijonborg för att inte ställa upp till omval för partiledarposten. Hans efterträdare, som partiledare i Folkpartiet, Jan Björklund erbjöd Leijonborg att vara kvar i regeringen. - Det är jag glad för. Det är roligt på det sättet att man får fokusera till 100 procent på att vara en bra fackminister. Tidigare i somras lämnade han beskedet att han slutar som Högskole- och forskningsminister. - Det hade funnits i mitt huvud ett tag. Men jag ville avsluta arbetet med globaliseringsrådet och även avsluta arbetet för att få forskningsstationen ESS. Jag sköt upp beslutet tills det var klart. Och Sverige tog hem den på sluttampen, säger han. Han berättar att hans karriär som samhällsarbetare har haft både sina toppar och dalar. Och samtidigt som man får många påhopp och mycket kritik så får man även uppskattning, stöttning och kärlek. Men det finns en till anledning att syssla med politik. - Det finns saker i samhället som man kan säga att jag har bidragit till. De hade inte kommit till om inte jag hade kämpat för dem, säger han. Nu får vi avvakta och se vad som händer härnäst i Leijonborgs liv. Själv vill han ha ledigt och berättar att han ännu inte vet hur det blir i framtiden. - Men jag är inte intresserad av att bli landshövding som jag har blivit erbjuden av mina kamrater, säger han. När han sitter ute på torpet kan det hända att han författar ihop sina memoarer. - Mina memoarer skulle bli väldigt bra. Jag har varit med om så mycket och kan berätta om modern svensk politik. Och jag har många anekdoter. Men det är jobbigt att skriva och jag vet inte om jag orkar, säger han. Vidare tillägger han att bokförlagen vill att det ska finnas påhopp på sina egna för att boken ska sälja bra. - Men jag har ingen ambition att ta heder och ära på andra. Jag vill inte sälja ut mina gamla kollegor, säger han. Om författare är Leijonborgs nya yrke, eller om han gör Göran Persson sällskap på ett PR-företag, eller om han trots allt går och blir landshövding får framtiden utvisa. Själv kommer han nog att ligga och fundera på framtiden vid den lilla badsjön i skogen. Han vill inte säga namnet på sjön men det är där han finner lugn och harmoni.

Lars Leijonborg varvar ner i Odensvi

Den 17 juni gjorde Lars Leijonborg (FP) sin sista arbetsdag som minister. Nu, en och en halv månad senare, sitter han på torpet utanför Odensvi och funderar över framtiden.