Lärarvarsel ett politiskt felslut

Men det finns goda skäl att förhålla sig misstänksam inför budet att landets lärare nu drabbas av varsel, närmare bestämt i var tredje kommun. Lärarnas Riksförbund (LR) har noterat detta. Drygt 1000 lärare har varslats och ytterligare 500 kommer sannolikt att drabbas. Och det är ändå bara en "västanvind" av vad som komma skall, enligt förbundet. Krisen har bara börjat.Förbundsordförande Metta Fjelkner varnar för att det till stor del beror på att kommunerna ser lärarna som en budgetregulator, en post som man tacksamt kan trixa fram och tillbaka med för att få siffrorna att gå ihop. Och naturligtvis har hon rätt i det. Skolan är en stor kostnad för kommunerna, och kan man spara pengar genom att skapa större klasser gör man gärna det. Kvaliteten i undervisningen är inte kommunernas problem.Och det är det som är kärnproblemet, och har varit det alltsedan Socialdemokraterna kommunaliserade skolan i början på nittiotalet. Kommunerna bad aldrig om detta, och definitivt inte lärarna heller. Kommunerna fick en ny verksamhet att ansvara för, men utan att vara berörda av innehållet. Eller, rättare sagt, kommunledningarna var inte berörda. Föräldrar känner naturligtvis ett starkt engagemang för hur deras barns skolor fungerar, men för kommunala beslutsfattare handlar det om en utgift. Huruvida eleverna lär sig något eller inte är inget kommunernas ekonomi påverkas av, för att uttrycka det krasst. Och kommunledningar är krassa, speciellt i kristider.Däremot är skolornas kvalitet av betydelse för samhällsekonomin i stort, och det är också därför det är logiskt att det är staten som är huvudman för skolan. Skolminister Jan Björklund har nu aviserat att det kan komma att bli extra statsbidrag till kommunerna. Men han säger inte det som verkligen borde sägas, nämligen att staten borde återta sitt huvudmannaskap för skolan. Nu ligger en sådan diskussion förstås inte på alliansens bord, förhandlingarna inför valet 2010 har inte börjat. Men det är folkpartiet, med just Björklund som drivande, som har rest kravet på ett återförstatligande. Detta gjorde de redan inför 2006. Tyvärr utan att få gehör för det hos de andra allianspartierna. Hur som helst är det viktigt att klargöra att de lärarvarsel som nu går över landet inte endast skall ses som ännu ett kristecken, utan också som en fingervisning om ett politiskt felslut; att kommunerna ålagts ett ansvar de varken vill eller bör ha. Krisen är komplex och kräver komplexa åtgärder. Det politiska felslutet kan alliansen dock rätta till nästa mandatperiod.

Lärarvarsel ett politiskt felslut

Att varsel på varsel kommer att dra över landet under den närmaste tiden är ingen nyhet någon rimligtvis förvånas över.