"Det måste finnas ett systemfel någonstans", menar Västerviksbon Agnes. Som drabbad av vårdskador efter många misslyckade operationer med sjukdomar som följd och olyckor som krävt mycket sjukhusvård – och rehabilitering under 30 års tid – har hon ofrivilligt samlat på sig en mängd erfarenheter av att vara patient i Sverige.
Hon beskriver hur hon vid flera tillfällen blev bemött med irritation av stressad vårdpersonal i samband med att hon skulle tas in för kontroll på sjukhuset.
Men det största problemet var den långa väntan på att få komma hem igen, när hon var färdigbehandlad.
– Jag tycker att det är viktigt att sådant här kommer fram, säger hon och fortsätter:
– Det måste finnas ett systemfel någonstans och det drabbar både patienter och den vårdpersonal som gör sitt yttersta för att försöka räcka till.
Det började med att Agnes, som fått fyra doser covidvaccin, besökte ett föreningsmöte.
Några dagar senare blev hon sjuk med influensaliknande symptom och fick snart höra att 9 av 17 personer som varit på mötet drabbats av covid och, precis som hon själv, blivit rejält sjuka.
– Jag tänkte att det nog bara var att låta sjukdomen ha sin gång, säger hon.
Men efter några dagar fick hon allt svårare att andas och upplevde stickningar i kroppen och ringde då 1177. Där blev hon uppmanad att uppsöka akuten. Agnes ringde taxi, förklarade läget och fick nej.
– Jag fick veta att de inte kör covidpatienter och att "covidtaxin" upphört några dagar tidigare, den 1 juni.
Efter ännu ett samtal till 1177 uppmanades hon att ringa 112 som skickade en ambulans.
Ambulanspersonalen var påtagligt irriterad och upplyste henne om att ambulansen knappast är någon taxi. De kunde ändå konstatera låg syresättning i blodet och tog med henne till akuten för ytterligare prover.
Vid åttatiden samma dags kväll var hon medtagen men färdigbehandlad på sjukhuset. Hon kunde dock ta sig hem först klockan 01 på natten när en taxi/sjuktransport från Kalmar anlände bara för att köra Agnes de tre kilometrarna hem.
Hon skrattar lite bittert och skakar på huvudet åt det galna i upplägget.
– Vad ska man göra om man bor ensam och inte kan ta sig till och från sjukhuset själv? undrar hon.
Dagen därpå var det dags igen. Denna gång upplevde Agnes något hon beskriver som svår lufthunger, stickningar i hela kroppen och smärta i bröstet. En mycket obehaglig känsla, värre än dagen innan och nu ringde hon själv 112, utan att först kontakta 1177.
– Jag kände det som att jag inte fick någon luft alls, berättar hon.
Den här gången var ambulanspersonalen vänlig och förstående.
Även inne på akuten möttes hon av kunnig, trevlig och lugnande personal.
Men när hon var undersökt och färdigbehandlad var det samma visa igen. Det vill säga: Hur hon skulle ta sig hem var ett frågetecken.
– En sjuksköterska ilsknade till slut till och ringde taxi och då kom slutligen en märkbart sur chaufför för uppdraget.
– Man får gång på gång känslan i sjukvårdssystemet av att det är oklart vems uppdrag som är vems? Och att man är till besvär, säger Agnes.
Antalet bekräftade fall av covid-19 ökar igen, enligt Folkhälsomyndighetens statistik.
Hon är noga med att poängtera att det finns många fantastiskt skickliga undersköterskor, sjuksköterskor och läkare som gör sitt yttersta för patienterna.
– Men alla kan inte hantera stressen och känslan av otillräcklighet som jag tror att många känner i arbetet, menar hon.
När vi träffas i hennes hem strax efter midsommar mår hon bättre.
– Men att i eländigt tillstånd rodda runt med allt: 40 minuters kötid till 1177, två timmars väntan på ambulans första gången när jag kunde åkt taxi och många timmars väntan på att ta mig hem från sjukhuset utan mat ... jag tycker inte att det ska vara så, säger hon.