Det säger Daga Larsson, 85 år, i Björnsholm. Hon förklarar att hon alltid kalkylerar med risker, vilket sker per automatik.
– Jag är sådan som person, säger hon.
Väninnan Bibbi Johansson, 71, har ett helt annat förhållningssätt:
– Jag är inte särskilt risktänkande utan går på känsla, känner mig säker och litar som regel på människor tills jag blir motbevisad.
Dock har detta ändrats lite grand på senare år.
– När jag var nyinflyttad i huset där jag bor nu låste jag varken ytterdörren eller bilen men nu är jag noggrannare med det.
Hon beskriver att det är en känsla som liksom har smugit sig på som lett till den förändringen.
Vi ses hemma hos Bibbi över en kopp kaffe en tisdagseftermiddag i slutet av november.
Själv har hon bott i den lilla byn i fyra år, medan Daga flyttade hit från Helgenäs redan i slutet av 50-talet.
– Det fanns ett bageri och café här då där jag fick anställning, berättar hon.
Daga tror att den sociala kontrollen i byarna på landsbygden gör att människor som regel känner sig ganska trygga där.
– Alla känner alla, eller i alla fall vet vem alla är, menar hon.
Det går så att säga inte att hitta på rackartyg och vara anonym.
Hon tycker dock att det har blivit lite annorlunda på senare år. Unga familjer i dag tycks inte ha samma behov av utbyte och kontakt med grannar och närboende som förr i tiden.
– För mig kan det kännas lite olustigt, när man bor på samma plats.