Långrevet är en del av miljonprogrammet - och en kulturmiljö. Här berättar byggnaderna om hur man byggde för att mäkta med 1950- och 1960-talets bostadsbrist.
Det säger Viktor Källgren som är antikvarie och bygglovarkitekt i Västervik. Västervik ska nämligen få ett nytt kulturmiljöprogram, som påverkar kommunens fastighetsägare.
– Ett av målen är att det ska bli lättare för fastighetsägare att ta reda på vilka områden som berörs och varför, förklarar Källgren.
Kulturmiljöfrågorna har på flera sätt stärkt sin ställning i bygglovsfrågor, både nationellt och i Västervik.
Vi har tidigare berättat om Anders Larsson i Överum som skulle behövt putsa fasaden på sitt tänkta garage, och paret Sidbo i Loftahammar som får bygga 15 kvadratmeters friggebod, men inte fem kvadratmeter till på sitt attefallshus.
Läsare har hört av sig och menat att ökade krav innebär ökade kostnader som riskerar att hämma utvecklingen i orter som redan är avfolkningsbygder.
Ordet ”kulturmiljö” kanske leder tankarna till en timrad stuga från 1600-talet.
– Men idag har vi till exempel Långrevet, som är en del av miljonprogrammet. Där finns till exempel samhällshistoriska och sociala värden, och värden i det sätt man byggde för att bemöta den akuta bostadsbristen på 1950–1960-talet.
Det handlar om att det ska finnas en läsbarhet, antingen i en helhet eller för att kunna följa en utveckling.
– Många bruksbygder i Västervik har höga kulturhistoriska värden just för att de är bruksbygder, säger Källgren.
Det kommande kulturmiljöprogrammet är ett tidskrävande projekt som initierades 2014, och beräknas vara klart 2022. Kalmar Läns museum har skött inventeringen, och programmet tas fram av kommunen med stöd av Länsstyrelsen.
Vad har ändrats sedan 1986, och varför kan vi inte ha kvar det gamla programmet?
– Idag är värderingsmetodiken mer djupgående, tidigare har den varit mer selektiv och smal. Ett uppdaterat underlag är viktigt för att göra korrekta avvägningar och bedömningar, säger Källgren.
Både lagar och metoder för värdering har utvecklats de senaste 35 åren. Samtidigt har kommuner brustit i handhavandet av kulturmiljöer, enligt en utredning från Riksantikvarieämbetet.
Vissa bedömningar som gjordes 1986 är heller inte längre aktuella: idag skyddas vissa miljöer där värdena försvunnit, och vissa miljöer med höga värden bedömdes inte skyddsvärda 1986.
– Vi ska inte skydda miljöer i onödan och vi ska inte heller riskera att nytillkomna miljöer av värde saknar skydd, säger Källgren.
Vad ska vi ha ett kulturmiljöprogram till?
– Kommuner har ett statligt uppdrag att tillvarata, bevara och skydda kulturmiljöer. Underlaget ska hjälpa oss tjänstepersoner att ta så rättssäkra beslut som möjligt, förklarar Källgren.
– Allmänheten ska också kunna ta reda på de vanligaste karaktärsdragen i ett visst område eller få information om arkitekturstilar: när byggde man vad, och varför?
I Överum är många av egnahemsvillorna som byggdes på 1930- 1940- och 1950-talet kulturmiljöklassade. Tillsammans berättar de om hur Överum utvecklats som ort.
Vissa är besvikna, över att de helt plötsligt "hamnat" i ett särskilt värdefullt område utan att få information om det?
– De kulturhistoriska värdena och lagkraven finns redan, även utan ett kulturmiljöprogram. Underlaget ska fungera som ett verktyg för att förtydliga vad som identifierats på en viss plats, förklarar Källgren.
Arbetsmaterialet för det kommande programmet finns redan tillgängligt på kommunens hemsida.
– Om man vill vara påläst ska man kunna vara det.
Det är alltså fastighetsköparens och fastighetsägarens undersökningsplikt som gäller, om man vill köpa, bygga nytt eller förändra vad som redan finns. Programmet är inte heller heltäckande: det finns värdefulla byggnader och områden som inte pekats ut.
– Kulturmiljövården är en levande vetenskap, och tiden är ofta en viktig byggsten i ett identifierat värde. Då tiden går och olika minnen anses olika värda att bevara vid olika tidpunkter är det alltid bra att kolla med miljö- och byggnadskontoret om man planerar att förändra sin byggnad, säger Källgren.
I slutändan är det politikerna i miljö- och byggnadsnämnden som beslutar vad som är en särskilt värdefull byggnad – eller miljö – i varje enskilt fall, när de beviljar eller avslår bygglov med handläggarnas och länsmuseets underlag som stöd.
– Det går inte att se det som en död mans hand över utpekade områden, men en förändring kräver sin respekt för sina befintliga kulturvärden, säger han.
Det fanns ju hus i bruksmiljön i Överum som revs när det blev för omständligt att underhålla dem. Hur mycket kan ett kulturmiljöprogram skydda egentligen?
Källgren påpekar att det ofta handlar om att öka förståelsen för bevarandet av värdefulla miljöer i ett mycket tidigare skede.
– Det kan generellt vara svårt att hitta ekonomiska incitament att underhålla vissa byggnader som samtidigt är mycket värdefulla. När fastighetsägare inte fullföljt sin plikt att underhålla sina byggnader och byggnaderna blir utdömda i skaderapporter så är det tyvärr ofta för sent, säger han.
Området kring hamnen i Gamleby är en kulturmiljö, och klassas som ett riksintresse. Enligt Miljöbalken
ska riksintressen skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada kulturmiljön.
Vad finns det för utmaningar?
Utmaningar han ser är till exempel att påvisa kopplingen mellan kulturmiljövård och cirkulärt byggande, och att påvisa att människor både vill vistas mer och betala mer för att bo i kulturhistoriskt värdefulla miljöer.
Å andra sidan finns det utmaningar i hur vi idag vill bo.
– Redan när man byggde bostäder på 1970-talet ansåg man dem vara väl tilltagna, men det förändras. Det finns nya standarder för hur utrymmen ska utformas, och ett större behov av bostäder idag än för 50 år sedan. Det kan vara svårt att följa varsamhetskravet om man vill dubbla eller trippla boytan i ett torp från sekelskiftet som var planerad för en mindre familj, inte hela släkten.
– Den största utmaningen är nog att komma ut med information om vad kulturmiljöer är, vilka vinster det innebär att värna om dem och vilka skyldigheter vi gemensamt har att ta hand om dem.
Vad gör en byggnadsdetalj bevarandevärd? Nyligen ansåg länsmuseet att en trapp på ett hus i Ukna är bevarandevärd?
Källgren vill inte prata om specifika fall, men drar några exempel.
– På ett hus från 1700-talet som är värdefullt handlar det inte bara om vad som är direkt läsbart för ögat, utan också om hantverksmetoder, materialval, materialtekniska värden, och utförandevärden. För att inte förvanska vid ett fönsterbyte måste man kanske ha spröjs, som måste vara kittade, och fönstren får inte ha högre profil än si eller så, förklarar Källgren.
Vill man byta locklister på ett gammalt trähus finns det två locklistprofiler som oftast användes i Västervik kring sekelskiftet 1700–1800-talet.
– Det är en detalj som är lätt att missa, men som har ett värde som bör vara läsbar för framtiden. Andra värdebärande karaktärsdrag kan vara 1-, 2,- eller 3-kupiga lertegelpannor, eller utformningen av ett stuprör, fortsätter han.
Får man ha ett grönt hus i Örbäcken?
– Vi får många frågor om färgsättning, och det beror på, som allt annat. Färgskalor är viktigt, eftersom det till exempel är en del av upplevelsevärdet.
Det kan krävas en prövning i ett kvarter med kulören samspelar med de övriga i kvarteret, och då kan det vara känsligare att bryta sammanhållningen.
– Det livsfarligt att svara på en fråga om en basfärg utan ett sammanhang, grönt kan ofta se väldigt olika ut..., säger Källgren.
Är det inte bra att sätta in underhållsfria PVC-fönster?
– Det är vanligt att man vill höja energieffektiviteten och det är starka försäljningsargument när det gäller underhållsfria fönster, men fönster från innan 1970-talet håller ofta så pass hög kvalitet, att om de har underhållits så lönar det sig att sätta isolerglas på insidan. Då sparar man på miljön, och slösar inte på resurser, varken gällande plånboken eller kulturvärden.
Rådhusgatan i Västervik är en kulturmiljö, och ett riksintresse.
Kärnfrågan då: Varför ska man ens bry sig om gamla hus?
Källgren funderar. Kanske på om han ska behöva dra hela föreläsningen igen: om att det inte bara gäller just gamla hus, och om att kulturskyddet regleras i lag. Till slut säger han:
– Det finns många floskler…
Varför bry du dig?
– Personligen tycker jag att det är viktigt att bejaka kulturhistoriska intressen, för att veta var vi har varit, var vi är och hur vi tog oss hit. Vare sig det rör sig om adelns framfart, arbetarnas förhållanden i bostäder och industrier eller bönders utveckling av jordbruket, så berättar det ju indirekt om oss. Att ha det tillgängligt i en läsbar miljö som man kan besöka är ovärderligt.
– Visst kan man i text läsa sig till hur en backstugusittare hade det någon gång på 1500-talet, men att besöka en autentisk backstuga ger en helt annan förståelse för miljön och de som faktiskt haft stugan som sitt hem.