"Lådas" stolpskott glömmer aldrig IFK

1957 spelade fotbollsserierna för sista gången höst-vår. Seriedramatiken avgjordes alltså under varma och behagliga vår- och försommardagar. Det var långt innan de hade gått inflation i seriesystemet med division IV elit och andra fånigheter. IFK var på väg att ta steget upp i den då näst högsta serien. Seger i Mjölby hade räckt hela vägen till fotbollens finare salonger. IFK ledde division III sydöstra Götaland med en poäng inför den sista omgången. Saab och Sylvia skuggade kamraterna med ett respektive två poäng. I sista omgången skulle IFK spela borta mot nedflyttningshotade Mjölby. Matchen slutade med delad poäng (2-2) och två förlorare. IFK missade seriesegern, Mjölby åkte ur och Saab gick upp. Men det hade börjat bra den där dagen i Mjölby. IFK gjorde en av sina bästa bortamatcher för säsongen, skrev VT:s reporter Arne "Berget" Holst, som hade järnkoll på IFK. Han spelade normalt högerinner och skrev ofta referaten från bortamatcherna själv. Det framgår inte varför "Berget" satt vid sidan av planen tillsammans med IFK:s starke lagledare Clifford Svensson och ordförande Arne Wiström. Leif Larsson spelade i alla fall högerinner. Rune "Rugge" Gustavsson gav IFK ledningen med 1-0 efter en frispark. Hans skott gick först i stolpen och studsade sedan på målvaktens rygg och gick över linjen. Mjölbys målvakt protesterade. Domaren "drillade" för mål. Både han och linjeman var säkra på sin sak. Men det var inte detta stolpskott som gått till IFK:s historia. Mjölby kom igen och både kvitterade och tog ledningen med 2-1. Två ganska billiga mål, enligt de som var där. Den annars så säkre målvakten Lasse Hyllman hade inte sin mest lyckade dag. Hemma i Västervik följde många av IFK:s supportrar matchen från idrottshallens korridorer. I den gamla biljettkuren fanns en telefon som gick varm till Mjölby, Andra väntade tålmodigt utanför tidningen på Stora Torget där idrottsresultaten presenterades på stora tavlor i fönstret. I andra halvlekens 13:e minut tändes hoppet för IFK igen. Temperaturen på planen och i idrottshallen steg. Än en gång överlistade "Rugge" Mjölbys målvakt. Ungefär tio minuter senare kom så Sven "Låda" Söderlunds beramade stolpskott som gamla IFK:are kan prata om i det oändliga… "Låda" kom i expressfart ute på högerkanten och från nära håll sköt han i stolpen. - Bollen tog ganska högt upp på stolpen, minns Sven "Låda" Söderlund som mer än en gång har blivit påmind om skottet som kunde ha fört IFK till division II. - Jag det händer ibland att det kommer upp, säger han med ett skratt. Men det var nog inte där i Mjölby som division-II-tåget gick för IFK. I början av maj hade man förlorat borta mot Gamleby med 1-0 inför 1 200 åskådare på Tjustvallen. IFK hade kostat på sig den tvivelaktiga lyxen att bränna två straffar. Agne Hellman tog båda. Den första slog "Rugge" i högerhörnet. Den gick om för att Hellman gått för tidigt, ansåg domaren. Torsten "Totta" Kindström slog i samma hörn med samma dystra resultat. - Där missade IFK chansen, anser flera av de blåvita profiler som vi talat med. Men för en sann fotbollsvän fanns det ändå glädjeämnen i Västervik. VAIS vann några dagar tidigare division IV nordöstra Småland och glädjen stod högt i tak på Bökensved när rätt resultat, sent omsider, från konkurrenten Fliseryd, nått spelare och ledare med gul-svarta hjärtan. "Nille dansade can-can barfota över hela kroppen" skrev VT när scenerna från sällskapets glädjeyra i det masoldoftande omklädningsrummet skulle beskrivas. VAIS:arna fick ta på sig matchmunderingen igen och ge sig ut på planen för traditionell lagfotografering.

"Lådas" stolpskott glömmer aldrig IFK

I över ett halvt sekel har vi nu hört kamraterna i IFK Västervik ältat som ett mantra: - Om "Lådas" stolpskott hade gått i mål… Om "Lådas" stolpskott… Om "Lådas"…