Kyrkstölder oroar stiftet
Nu kan märkning och tillverkning av kopior bli aktuellt.
I Västervik har vi varit ganska förskonade och de riktiga dyrgriparna finns naturligtvis inte framme utan är i säkert förvar.
Christer Petré är stiftsdirektor i Linköpings stift. Nyligen var han vår representant vid ett seminarium på Riksantikvarieämbetet om det tilltagande problemet med kyrkostölder.
Ett resultat av seminariet blev att det skall upprättas ett register över stulna föremål. Ett register som tull, polis, antikvitetshandlare och pantbanker bland flera skall få tillgång till.
- En ny inventering, eller uppdatering, av vad vi har inom vår församling kommer inom kort att genomföras, säger Lennart Petersson och Carl-Gunnar Roos som är två av socialdemokraternas representanter i Västerviks kyrkofullmäktige.
Christer Petré vill också ha en märkning av de dyrbarheter som finns. Och det är många. Bara inom Linköpings stift finns 250 kyrkor. Stiftsdirektorn kan även tänka sig att församlingarna låter tillverka kopior av rariteterna.
Vad har vi då för dyrbarheter i Västervik?
För att börja med den största klenoden, Wisteniusorgeln i S:ta Gertruds kyrka, är inte stöldrisken särskilt stor. Här finns i stället en stor oro för att en olycka skall hända med den unika orgeln.
Nattvardssilver och mycket annat är inlåsta och tas bara fram vid särskilda tillfällen.
Bland det mest förnäma är den Königsmarckska kalken som med patenen skänktes av fältmarskalken Hans Christoffer von Königsmarck , greve av Stegeholm, på 1650-talet.
Grevens förnämsta krigsbyte från Mellaneuropa är dock Silverbibeln men den förvaras i Uppsala.
Det finns ytterligare en förnäm kalk som införskaffades 1730 och är ett arbete av silversmeden Lars Pihl i Västervik.
Det finns vidare en oblatask med rik berainoramentik från 1727 och en enklare från 1600-talet.
Den äldsta vinkannan är från 1724, de äldsta mässhakarna från 1787 och 1843 och en av brudkronorna från 1600-talet.
Från samma århundrade finns två silverljusstakar liksom dopfunten från 1665 tillverkad vid Gusums bruk.
Vi kan nämna att S:t Petri och S:ta Gertruds kyrkor samsas om en del av klenoderna.
Till allt detta tillkommer större saker som altare, predikstol, målningar med mera.
Västervikskonstnärer av yngre datum som finns representerade på olika sätt i våra kyrkor är bland andra Gottfrid Kallstenius, Sture och Anne-Marie Wikström, Stefan Åhlin, Kerstin Åhlin , Erik Elfwén med flera.
I boken om Bombi Bitt och jag läste vi om några landsstrykare som stal kyrksilver och bar omkring med i en säck. I filmen var det Sigge Fürst som var en av bovarna.
Som vi minns så "stal" Bombi Bitt tillbaka silvret.
Tryserums kyrka fick tillbaka sitt kyrksilver, som också tillhör vårt stift, för ett par år sedan. Då hade silvret legat under en presenning i skogen bara en halvmil från kyrkan i 16 år.
Den Königsmarckska kalken har vi haft i snart 400 år i Västervik. Den skall inte lämnas tillbaka och ej heller stjälas.
Så jobbar vi med nyheter