Kyrkan hjälper i penningnöd
En slant från församlingen kan rädda julfirandet.
Foto: MAGNUS GLANS Vi har ett tacksamt jobb, tycker de båda diakonerna Clara Lundén och Eva Byström i Västerviks församling, som arbetar med kyrkans sociala hjälpverksamhet.
Foto:
Inför julen har de fördelat de fonderade pengar som församlingen disponerar till sin hjälpverksamhet.
- Mest är det ensamstående föräldrar som lever på socialbidrag som får en extraslant till jul. De kan vara arbetslösa eller sjukskrivna och det går med nöd och näppe ihop sig till vardags. Att ha pengar över till julfirande kan vara en omöjlighet.
Den som lever på socialbidrag får inget extra, varken till jul eller sommarsemester. Därför vänder sig en del till församlingen.
Församlingens hjälppengar finns framför allt i ett antal samfonder. I minnesfonden avsätts de pengar som kommer in på nyårshälsningarna i VT varje år. Den sociala samstiftelsen är en sammanslagning av flera äldre fonder som slagits ihop. I dessa två finns ungefär 10000 kronor vardera.
Till jul används också pengarna från kollekten vid julkonserten för hjälpverksamhet. I år blev det 12000 kronor. Totalt är det 25-30 familjer i stan som får penninghjälp av kyrkan till jul.
- Flerbarnsfamiljer kanske får en tusenlapp och en ensamstående med ett barn kan få 500 kronor, berättar Eva Byström. Som akuthjälp kan vi ibland också rycka ut med en matkasse, det händer.
Alla som ber om hjälp av kyrkan får ett besök av en diakon. Ofta har man en kontinuerlig kontakt, inte bara till jul.
- Många har väldigt svårt för att be om hjälp och det är ofta en stor tröskel att ta sig över. Det känns pinsamt för de flesta, säger Clara Lundén. Det vill vi lyfta dem ur.
- De flesta av dem vi träffar vill verkligen göra rätt för sig och de tar fram räkningar och andra papper för att visa hur de drabbats. Det kan räcka med en tandläkarräkning eller nya glasögon för att stjälpa ekonomin.
De båda diakonerna har en stor förståelse för och empati med dem som söker hjälp.
- Man ska inte känna sig som en sämre människa för att man inte klarar ut sin ekonomi. Det finns så många faktorer som kan påverka och som man inte råder över. Att bara orka kämpa är stort, säger Eva Byström.
- Det måste kännas hopplöst för den som till exempel är sjukpensionär och inte kunna ha något hopp om att det kan bli bättre. Särskilt för den som har barn. Har man det bekymmersamt är det inte heller så lätt att alltid vara duktig och baka och laga billig mat som man kan förväntas göra för att vara ekonomisk.
När man väl blottat det ekonomiska är det ofta mycket annat som också kommer fram berättar Eva Byström.
- Vi möter ofta utbrända ensamstående mammor som står ensamma med stort ansvar. Många står utan stöd när det blir bekymmer.
Därför arbetar kyrkan också med sociala nätverk i olika grupper. Till exempel en grupp ensamstående mammor med tonårsbarn som träffas ibland och småbarnsföräldrar på gemensamt läger på Gläntan i somras.
Ensamhet kan vara ett stort problem för många människor. När Eva Byström började arbeta som diakon hade hon mest kontakt med äldre kvinnor som var engagerade i församlingsarbetet men inte längre orkade vara aktiva på grund av ålder och krämpor. Idag hinner hon knappt med dessa längre utan får ägna tid åt barnfamiljer och andra grupper i stället.
Inom församlingen finns ett stort antal frivilligarbetare och de arbetar bland annat i besöksgrupper och går hem till framför allt äldre ensamma.
Det är de yngre hjälptagarna som kommit till på senare år.
- Kanske fick de mer hjälp på annat håll tidigare, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter