Socialnämnden avslog kvinnans ansökan. Man angav att "hon bedöms kunna tillförsäkras en skälig levnadsnivå utan att beviljas rastning av hund". Man hänvisade henne till att använda sig av privata alternativ.
Kvinnan svarade att det skulle kosta 450 kronor i timmen och att hon skulle då inte skulle ha råd med annat. Hon menade att hon i så fall skulle behöva avliva hunden, vilket skulle försämra hennes mående.
Rätten avslår överklagandet och konstaterar att hållande av husdjur inte anses ingå i skälig levnadsnivå. I andra fall har man i Sverige däremot godkänt ett sådan upplägg, när det finns särskilda omständigheter, exempelvis om en person är fysiskt begränsad och saknar socialt kontaktnät.