Kvarnen har stått rycken i 150 år

På adressen Holländaregatan 1, kvarteret Ekorren 1, ligger en byggnad som i stort sett alla genom åren haft frågor om. Inte minst de uppväxande släktena.
Holländaregatan i Västervik har naturligtvis fått sitt namn efter den tidigare kvarnen. Holländska kvarn byggdes i mitten av 1800-talet och kom i drift 1858. Det var samma år som Tändsticksfabriken för övrigt.
Under det första verksamhetsåret förmaldes 3 437 tunnor spannmål. Från början var kvarnen en renodlad väderkvarn men senare blev det ångdrift och därefter drift med fotogen. Först 1931 började kvarnen drivas med elkraft.
Holländska kvarn var en typ av hättkvarn där vingverket satt på en mindre vridbar överdel. Populärt kallades den varianten som var byggd i trä för holländare. Därav kom namnet Holländska kvarn.

Holländska kvarn och Tändsticksfabriken var länge de enda industriella anläggningarna av betydelse. I Västerviks historia sägs till och med att Holländska kvarn ensam var den enda eftersom "tändsticksfabriken låg i Lofta socken".
Redan 1863 såldes kvarnen på auktion för 12 000 riksdaler till handlanden John Anderzon, P A Sundberg och fabrikör Edling. 1888 hade det Holländska väderqvarnsbolaget övertagits av handlanden Gustaf Ideström vars rörelse låg intill Stora Torget på den tomt där det Enanderska huset byggdes och som stod färdigt 1908. En kort period på 1890-talet fanns konkurrens från en ångkvarn på Strömsholmen.

År 1903 övergick den gamla Holländska kvarnen till bolaget Västerviks kvarn AB under ledning av bergsingenjör E. W.Tillberg (Tillbergsgatan) som även drev Svenska garvämnesfabriken som också låg på Strömsholmen. Namnet på Garvämnesfabriken blev senare AB Tannin och flyttade till Lucernavägen där i dag Windy Boats Scandinavia huserar. Tillberg var även med att bilda Västerviks Elektricitetsverk.

I samband med de stora hungerkravallerna i Västervik 1917 kom Holländska kvarn i skottgluggen på flera sätt. En uppretad befolkning tog sig in i lokalerna. Tester som genomfördes av innehållet i säckarna visade att mjölet var utspätt med både det ena och det andra.
1927 övertogs den Holländska kvarnen av fabrikör C. L Söderberg och kompanjonen Viktor Johansson vilka moderniserade kvarnen med bland annat elektrifiering. Med i rörelsen fanns även Gustaf Johansson som var densamme som senare storgodsägaren Gustaf Wirenfeldt.
Kvarnen blev så småningom kontors- och lagerlokaler för AB Eol. Eols huvudkontor låg i Göteborg men ett distriktskontor för varudistribution behövdes i Västervik redan 1938. Till en början låg företaget på Hamngatan 25. Större och bättre lokaler behövdes men under andra världskriget rådde byggrestriktioner och även några år efter kriget.
Holländska kvarn hade dock införskaffats och 1953 var det äntligen dags för invigning av de nya lokalerna i den om- och tillbyggda kvarnen på Holländaregatan. Företagets disponent var då Gunnar Holm.

20 år senare flyttade Eol sin verksamhet till Kalmar och kvarnens framtida öde var oviss. Antalet hyresgäster var få. Bilspedition fanns på plats och Hallbergs Radio o TV hade lager där.
Men det skulle komma nya tider och flera företag sökte sig till Holländska kvarn. 1977 hade Bjarne Embretsen med ET-Byggen köpt anläggningen.
- Priset var 625 000 kronor, säger Bjarne som för säkerhets skull kollar i köpekontraktet.
Gummicentralen hade tagit över Bilspeditions lokaler och ett annat företag då var Rosenlunds gurkor som hade en anläggning för inläggning av gurkor. Man använde sig av Eols tidigare ostlager men det krävdes ändå nytt tillstånd enligt livsmedelslagen för gurkhanteringen.

Värmebolaget hade faktiskt kontor här ett par år kring 1980 innan man flyttade till Ludvigsborg på Esplanaden och senare till Stegeholmsverket. Andra företag har varit rörfirman Bäcklund & Nord, Janne Landleys Golvcity och i dagsläget finns förutom Gummicentralen och ET-Byggen även Kemtvätten, ACC Inomhusklimat och Linderssons Mark & Bygg AB i kvarnen med tillbyggnader.