Kustbevakningen vill synas mer

Ska man skratta, eller ska man vara livrädd? Det går vansinnigt snabbt när Kustbevakningens minsta båt, 436:an som den kallas, studsar mot vågarna. Såväl kameror som reporter flyger, bokstavligt talat, i luften. 50 knop går båten i, till nästa år hoppas de att den ska gå ännu snabbare. Då ska det på en ännu bättre motor.

- Det här är vår sommarbåt kan man säga. Den är snabbare och det är lättare att ta sig fram och stanna till med en sån här båt, säger Johan Löfqvist.

Tillsammans med Henrik Smitterberg är han kustbevakningsassistent. Den här eftermiddagen är de ute och patrullerar.

- Alla områden har sin tjusning, men just nu känns sjöfylla och den biten som en viktig del av arbetet, säger Johan.

Men Kustbevakningen har många uppgifter, och det varierar givetvis över årstiderna. Nu har de kanske sin bästa tid på året då de får vara mycket ute på sjön. De ska hålla koll på såväl sjöfylleri, hastighetsöverträdelser och att alla har lanternor.

- Vår huvuduppgift är egentligen miljöräddning. Det andra är bara uppgifter som myndigheten har fått ta på sig eftersom vi ändå finns, säger de.

Ute i Skeppsbrofjärden åker de upp bredvid en fiskebåt. Henrik håller upp den röda stoppskylten. Det är dags för nykterhetskontroll. En uppskattad sådan i det här fallet.

- Jag tycker att det är jättebra. Jag vill inte att det ska vara massa fylletrattar ute på sjön, säger Jovan Höglund efter att ha blåst negativt.

Han arbetar som fiskeguide på Västerviks Fishing Camp och är mycket ute på sjön.

Hur ofta ser du Kustbevakningen?
- Lite för sällan tycker jag. Det skulle behöva vara mer.

Henrik och Johan nickar instämmande. De kunde inte hålla med mer.

Egentligen skulle de vara tio personer i stationen i Västervik, som bevakar hela området från Kalmar i syd till Valdemarsvik och Gryts skärgård i norr. Istället är de fem.

- Vi som är ute på fältet märker ju tydligt att vi saknar folk, säger Johan.

Vad beror det på att ni saknar så mycket folk då?
- Man har inte rekryterat så snabbt som man bör. Det är väl pengar det handlar om, menar Henrik.

Nu ligger fokus på att bevaka under evenemang, så som Visfestivalen och MC-dagarna. Många dagar finns det ingen kustbevakning ute. Även fast man försöker samordna med Kustbevakningen i Gryt och Kalmar så gott det går.

Arbetstiderna som kustbevakare är lite annorlunda, och ibland ligger man ute flera dagar i rad. Fast yrket är populärt, och det är flera tusen sökande på de fåtal anställningsplatser som finns varje år. Och Johan och Henrik trivs.

- Det är riktigt roligt, vi gillar ju att vara ute på sjön och då passar det här perfekt. Sedan finns det ju årstider då det är lite segt, säger Henrik.

Det börjar bli dags att ge sig in mot fastlandet.

Åkturen är över, och skrattet har storstilat segrat över rädslan.