– I Gunnebo musikkår var vi faktiskt tre kusiner på trombon. Då var Daniel Dolk med. Det där beror nog på våra fäder. De är syskon och båda spelar saxofon, berättar Patrik Ålstam.
Han började också med trumpet i musikskolan, övergick till ventilbasun innan han fastnade för trombonen.
– När armarna räckte att nå ut det sjunde draget. Jag gillar klangen och soundet. Den passar till mycket och har blivit modern nu, säger Patrik som spelar tredjestämman på en glänsande Yamaha.
Kusinerna har varit med i storbandet sedan mitten av 80-talet och lärt sig mycket på vägen.
På onsdagskvällen är det speldags igen. Efter ett och ett halvt års pandemiuppehåll ska Västerviks Storband bjuda på konsert.
Bandet bildades i mitten av 80-talet. En del medlemmar har kommit och gått, men stommen är kvar. Inklusive vokalisten Ingrid Lindebratt består storbandet av 18 musiker, i åldrar från det senaste tillskottet Melker Valtersson på högstadiet upp till 70 plus.
– 18 räcker gott och väl. Vi har alla instrument vi behöver, säger orkesterledaren Peter Andersson.
Blåset dominerar med fem saxofoner, fyra trumpeter och fyra tromboner.
Bandet repar på Mejeriet på måndagar och på onsdagskvällen är det dags för första konserten efter uppehållet, på Stadshotellet i Västervik, över två gånger 45 minuter.
– Det blir traditionell storbandsmusik. Vi värmer upp med sånt vi behärskar. Count Basie, Duke Ellington och sånt. När alla är på plats svänger det bra, tycker Peter Andersson.