Kuba i väntan på en likvaka

Fidel Castro, född 1926, bar som barn inte bara det förnamn omvärlden känner till. Han hette också Hipólito. Men i ungdomsåren bytte han till Alejandro. Efter Alexander den store, världserövraren. På den vägen är det. Att erövra världen är Castros livsprojekt. Drivkraften, hans dominerande karaktärsdrag, har varit äventyrslystnaden, säger Carlos Alberto Montaner, journalist och författare, numera bosatt i Madrid. Född 1943 i Havanna har han ägnat en god del av sitt liv åt att berätta om Castro och Kuba för omvärlden.Nyligen deltog han i ett seminarium i Stockholm ordnat av föreningen Miscelaneas de Cuba, som verkar för Kubas demokrati, med stöd av SILC, en liberal stiftelse som
arbetar med demokratibistånd.- Vi måste nog vänta tills det blir likvaka, säger Montaner, apropå förändringar till det bättre på
Kuba.Castros modell Alexander blev bara 33 år, men hann med en del, som faktiskt blev beständigt. Castro är 83 år, och frånsett det viktigaste, att få bestämma i eget hus, har det inte precis gått som han tänkt sig.Att ta makten och behålla den med våld var Castros metod. Våldet kom först, ideologin sedan, säger Montaner.Men nu har öppnats en ny väg: att efter mönster av president Hugo Chávez i Venezuela ta makten
genom demokratiska val, och sedan använda makten till att montera ned hela systemet.Dock: Man kunde ha trott att det var slut för Castro när han i juli 2006 blev svårt sjuk, och då överlämnade makten till sin några år yngre bror Raúl, tillfälligt, som det hette. I februari 2008 lämnade Castro formellt sina uppdrag, och brodern upphöjdes till president.Men se, nyligen publicerades bilder av Castro, med en piggare uppsyn än på länge, när han tog emot en
delegation ungdomar från Venezuela.Castro har fortsatt att publicera sig, och därmed även påverka
politiken.Sin bortgång, som han manat
kubanerna att inte oroa sig för,
verkar han se fram emot med förtröstan. Han bekymrar sig knappast för sitt eftermäle.För det första har han ju aldrig brytt sig om verkligheten. När han ser ut genom fönstret ser han bara barn som går i skola och patienter som får god omvårdnad.För det andra ser han i Chávez ("Det blev kärlek vid första ögonkastet" - Montaner) en värdig arvtagare.Visst, växlande oljepriser och ekonomiskt vanstyre innebär att Chávez inte har lika mycket pengar som förut att satsa på vad han och Castro kallar "La Revolución". Men med vänner som i Kreml kanske det inte spelar någon roll. Det senaste besöket där av Chávez resulterade i att Venezuela, som trea efter Ryssland och Nicaragua, erkände utbrytarrepublikerna Syd-Ossetien och Abchazien. Kreml tackar genom att låna pengar till Venezuela för inköp av hundratalet stridsvagnar med mera. Kreml ger på så sätt igen för vad man anser vara USA:s inblandning i dess revir i Kaukasus.Politiken står förvisso inte stilla på Kuba. Medan Fidel struntar i om landet faller samman är Raúl i viss mån rationell, säger Carlos Alberto Montaner. Fidel ser hellre Kuba sjunka i havet än att socialismen överges. Medan Raúl i sitt första viktiga tal vid makten ställde frågan hur det kommer sig att det efter 50 års revolution är svårt att ge skolbarn mjölk.

Kuba i väntan på en likvaka

När han ser ut genom fönstret ser han bara barn som går i skola och patienter som får god omvårdnad. Det skriver Bo Ture Larsson i dagens utrikeskolumn.